Det blåser hårdare och vi suckar oftare. Det skriver Björn Kling, kyrkoherde Svenska kyrkan i Grekland.
Text Gästskribent --- | 25 oktober 2018
Ni vet hur det är med glöden; när
man blåser på den blir den rödare och varmare. När församlingen i
Grekland ber sin förbön i gudstjänsten om det som ligger oss nära
om hjärtat, handlar våra böner väldigt ofta om dem som har det
svårt i livet. Vi ber för dem som lever där det är krig. Det är
inte långt dit.
Vi ber för dem som flyr från och riskerar
en svår resa över Medelhavet. Några av dem drunknar, andra drar
troligen en lättnadens suck när de fått fast mark under fötterna.
Nu sitter de fast i flyktingläger runt om i Grekland i stället,
eftersom Europa har stängt sina gränser.
De som drabbas av jordbävningar nämner vi
inför Gud. Vi har själva känt vilka starka krafter som får jorden
att skaka. Och vi tänker på de människor som drabbades av branden i
Aten. Ett hundratal personer hann inte springa undan löpelden som
drog genom staden. Kvarteren ligger bara i utkanten av staden.
Ofta tänker vi på dem som inte har mat på
bordet. Den ekonomiska krisen har gjort att många greker kommit på
obestånd, inte för att de misskött sig, utan för att krisen gjort
dem arbetslösa och svångremmen dragits åt alldeles för hårt. Vi ser
dem gå till soppköken och några av dem tvingas tigga för att få äta
sig mätta. Det blir så tydligt att lyckan inte går att ta för
givet.
Bönens naturliga väg är att övergå till
handling, för vem av oss vill inte hjälpa till?
När vi så ber för dem som ligger oss allra
närmast om hjärtat, våra kära, då är det Guds heliga skyddsänglar
vi frågar efter. Åh, måtte inget hända dem vi älskar! Men på det
hela taget är det samma bön för oss alla under himlen: Bevara oss!
Förbarma dig!
Det blåser hårdare här. Vi suckar oftare
här. Det är mera glöd i bönen i Grekland.
Senast uppdaterad: 23 oktober 2018

Björn Kling är kyrkoherde i Svenska kyrkan i Grekland.
Bild: Magnus Aronson

Publicerad i Spira
Nr 5 2018
På webben
25/10 2018