Backens kyrkogård är populär bland både fåglar och fågelskådare. Tillsammans med Henrik Blommé hittar vi fyra av Sveriges vanligaste fåglar – plus några mer ovanliga.
Text Ulrika Ljungblahd | 31 maj 2018
Den aprilmorgon som Spira stämt träff med fågelskådare Henrik
Blommé är vårens första stora fågelkonsert i full gång vid Backens
kyrka. Ett otränat öra hör mest bara intensiv fågelsång, där
trastarna står för det mesta av sorlet, men Henrik Blommé urskiljer
även nötväckans flöjtliknande sång, sångsvanar och en bofink.
- Men jag är förvånad över hur dålig jag är på läten. Trots att
jag är musiker och har bra melodi-minne måste jag repetera många av
dem varje år, berättar Henrik, som lärde sig känna igen fågelsång
med hjälp av Sveriges radios fågelläten på LP-skivor som barn.
Utrustad med kikare och systemkamera med jättezoom flanerar han
längs kyrkogårdens gångar och stigar ett par gånger i veckan. När
han arbetade på en skola i närheten kom han hit nästan varje
lunchrast. Och han är långt ifrån den enda fågelskådaren som
upptäckt Backens kyrkogård. Området är en klassisk "fågellokal" i
Umeå och omnämns ofta bland fågelobservationerna på SLU:s
artportal.
- Kyrkogården är en parkliknande miljö med både höga träd och
låga häckar. Björkarna är perfekta för björktrast och i häckarna
kan småfåglar som bofinkar och rödhakar både gömma sig och leta
mat, berättar Henrik, som observerat cirka 70 olika arter vid
Backens kyrka genom åren.
Eftersom kyrkan ligger nära Umeälven kan även havsörn och
storspov flyga förbi. I dag spejar vi särskilt efter björktrast,
rödhake, större hackspett och bofink, några av Sveriges vanligaste
arter. Den första fågel som visar sig är björktrasten. Den hoppar
omkring på gräsytorna som tinat fram, lägger örat mot marken och
lyssnar efter mask.
- En trast går aldrig, som andra fåglar. Den hoppar, berättar
Henrik. Oftast känner jag igen olika fågelarter på deras
rörelsemönster, deras rytm och flygstil. Hackspetten flyger till
exempel i bågar.
Förvånad över Umeås rika fågelliv
Plötsligt hörs en stor hackspetts karaktäristiska hackande från
kyrkans fristående klocktorn. Hackspettar sjunger inte, utan letar
upp något som låter bra att hacka emot i stället. Spiran i metall
fungerar perfekt och Henrik har gott om tid att ta fram kameran,
zooma in fågeln och knäppa av.
Fotograferingen fungerar som en slags dagbok. På sin webbplats
blomme.info har Henrik
både en fågeldagbok och ett artbibliotek med fotografier av 233
olika svenska arter. Bilderna är ofta tagna hemma på tomten på
Umedalen, i Djäkneböle, Degernäs eller ute vid havet på Lövöudden,
Holmsund. När familjen flyttade till Umeå för cirka tio år sedan
blev Henrik förvånad över det rika fågellivet.
- Degernässlätten är ju Sveriges största rastlokal för gäss och
sångsvan, konstaterar han.
Lärde sig läsa i fågelbok
Vi har kommit fram till västra änden av kyrkogården, där en
ravin skär genom landskapet. Medan Henrik berättar om hur han lärde
sig läsa som sexåring genom en av familjens fågelböcker hör han
plötsligt rödhaken. Historien får vänta medan vi förgäves försöker
få en glimt av fågeln.
- Rödhaken är en kvällssångare, så det var ju kul att vi
åtminstone fick höra den, säger Henrik efter stund och återgår till
fågelböckerna. När han knäckt läskoden i boken Fåglar i färg och
läste s-i-l-v-e-r-t-ä-r-n-a skaffade hans pappa en kikare och ett
gemensamt fågelintresse var fött.
- Jag fastnade nog för de olika karaktärerna. Jag gillar
fåglarnas olika uttryck: gäss som vaggar, fåglar som ser loja och
blasé ut och blåmesen som är riktigt tuff fast den är så liten. En
gång fick jag vara med och rädda en undernärd berguv. Att titta in
i hans orangea ögon var som att se in i en saga, en annan värld.
Det glömmer jag aldrig!
För den som är nybörjare på fåglar är Henriks första tips att
börja i närheten av sin bostad.
- Gå ut och upplev först! Strunta i att leta vissa arter, utan
lyssna på ljuden och titta på rörelserna!
För den som senare vill läsa fågelböcker rekommenderar han
Fågelboken, 200 svenska fåglar som kom häromåret. Hans andra
favoriter är främst äldre böcker, som Nya fågelboken från
1970-talet och Erik Rosenbergs Fåglar i Sverige. Språket är oftast
roligare med små anekdoter och beskrivningar. Erik Rosenberg
skriver till exempel att stenknäcken till sitt väsen är
tillbakadragen, men kan tillhöra stamkunderna vid
fröautomaterna.
Innan vi skiljs åt hör Henrik stenknäckens vassa tjippande läte
och kommenterar glatt:
- Det var första gången för mig i år!
Senast uppdaterad: 23 oktober 2018

”Gå ut och upplev först. Strunta i att leta vissa arter!”
Bild: Ulrika Ljungblahd

Björktrasten.
Bild: Henrik Blommé

Större hackspett.
Bild: Henrik Blommé

Bofinken.
Bild: Henrik Blommé

Publicerad i Spira
Nr 3 2018
På webben
31/5 2018