Text Ulrika Ljungblahd | 31 maj 2018

Den aprilmorgon som Spira stämt träff med fågelskådare Henrik Blommé är vårens första stora fågelkonsert i full gång vid Backens kyrka. Ett otränat öra hör mest bara intensiv fågelsång, där trastarna står för det mesta av sorlet, men Henrik Blommé urskiljer även nötväckans flöjtliknande sång, sångsvanar och en bofink.

- Men jag är förvånad över hur dålig jag är på läten. Trots att jag är musiker och har bra melodi-minne måste jag repetera många av dem varje år, berättar Henrik, som lärde sig känna igen fågelsång med hjälp av Sveriges radios fågelläten på LP-skivor som barn.

Utrustad med kikare och systemkamera med jättezoom flanerar han längs kyrkogårdens gångar och stigar ett par gånger i veckan. När han arbetade på en skola i närheten kom han hit nästan varje lunchrast. Och han är långt ifrån den enda fågelskådaren som upptäckt Backens kyrkogård. Området är en klassisk "fågellokal" i Umeå och omnämns ofta bland fågelobservationerna på SLU:s artportal.

- Kyrkogården är en parkliknande miljö med både höga träd och låga häckar. Björkarna är perfekta för björktrast och i häckarna kan småfåglar som bofinkar och rödhakar både gömma sig och leta mat, berättar Henrik, som observerat cirka 70 olika arter vid Backens kyrka genom åren.

Eftersom kyrkan ligger nära Umeälven kan även havsörn och storspov flyga förbi. I dag spejar vi särskilt efter björktrast, rödhake, större hackspett och bofink, några av Sveriges vanligaste arter. Den första fågel som visar sig är björktrasten. Den hoppar omkring på gräsytorna som tinat fram, lägger örat mot marken och lyssnar efter mask.

- En trast går aldrig, som andra fåglar. Den hoppar, berättar Henrik. Oftast känner jag igen olika fågelarter på deras rörelsemönster, deras rytm och flygstil. Hackspetten flyger till exempel i bågar.

 

Förvånad över Umeås rika fågelliv

Plötsligt hörs en stor hackspetts karaktäristiska hackande från kyrkans fristående klocktorn. Hackspettar sjunger inte, utan letar upp något som låter bra att hacka emot i stället. Spiran i metall fungerar perfekt och Henrik har gott om tid att ta fram kameran, zooma in fågeln och knäppa av.

Fotograferingen fungerar som en slags dagbok. På sin webbplats blomme.info har Henrik både en fågeldagbok och ett artbibliotek med fotografier av 233 olika svenska arter. Bilderna är ofta tagna hemma på tomten på Umedalen, i Djäkneböle, Degernäs eller ute vid havet på Lövöudden, Holmsund. När familjen flyttade till Umeå för cirka tio år sedan blev Henrik förvånad över det rika fågellivet.

- Degernässlätten är ju Sveriges största rastlokal för gäss och sångsvan, konstaterar han.

 

Lärde sig läsa i fågelbok

Vi har kommit fram till västra änden av kyrkogården, där en ravin skär genom landskapet. Medan Henrik berättar om hur han lärde sig läsa som sexåring genom en av familjens fågelböcker hör han plötsligt rödhaken. Historien får vänta medan vi förgäves försöker få en glimt av fågeln.

- Rödhaken är en kvällssångare, så det var ju kul att vi åtminstone fick höra den, säger Henrik efter stund och återgår till fågelböckerna. När han knäckt läskoden i boken Fåglar i färg och läste s-i-l-v-e-r-t-ä-r-n-a skaffade hans pappa en kikare och ett gemensamt fågelintresse var fött.

- Jag fastnade nog för de olika karaktärerna. Jag gillar fåglarnas olika uttryck: gäss som vaggar, fåglar som ser loja och blasé ut och blåmesen som är riktigt tuff fast den är så liten. En gång fick jag vara med och rädda en undernärd berguv. Att titta in i hans orangea ögon var som att se in i en saga, en annan värld. Det glömmer jag aldrig!

För den som är nybörjare på fåglar är Henriks första tips att börja i närheten av sin bostad.

- Gå ut och upplev först! Strunta i att leta vissa arter, utan lyssna på ljuden och titta på rörelserna!

För den som senare vill läsa fågelböcker rekommenderar han Fågelboken, 200 svenska fåglar som kom häromåret. Hans andra favoriter är främst äldre böcker, som Nya fågelboken från 1970-talet och Erik Rosenbergs Fåglar i Sverige. Språket är oftast roligare med små anekdoter och beskrivningar. Erik Rosenberg skriver till exempel att stenknäcken till sitt väsen är tillbakadragen, men kan tillhöra stamkunderna vid fröautomaterna.

Innan vi skiljs åt hör Henrik stenknäckens vassa tjippande läte och kommenterar glatt:

- Det var första gången för mig i år!

Senast uppdaterad: 23 oktober 2018