Spira

Hamrinsberget är en av musiker Olov Antonssons favoritplatser i Umeå. Bild: Malin Grönborg

Olov gör pop av Tvärån och Hedlunda

Paris, London och New York har många sånger. Umeå har knappt haft några. Tills musikern Olov Antonsson flyttade hit och började göra musik av Tvärån, Hamrinsberget och Öbacka strand.

Kategorier: Spira möter 

Smutsiga Tvärån, bara rulla långsamt fram, står på hörnet av Prinsgatan med en maskros i min hand

Sedan Olov Antonssons album Nere och ute i AC län kom förra hösten har den spelats en hel del i Sveriges Radio. Under tiden har Olov själv hunnit spela låtarna många gånger inför publik, dels i länet men också i Stockholm, Göteborg och Paris.

Han gör storslagen pop med stråkar och blås, kombinerat med texter om gator, torg och parker i Västerbotten. Flera av låtarna har en Umeåkoppling som Himlen över Hedlunda, Umedalen här kommer vi och Solnedgång vid Tvärån. Just Tvärån är en återkommande referens. En å med rykte om sig som ett förorenat biflöde, vad hittar en låtskrivare för inspiration här?

- Idén kom när jag nyligen hade flyttat Väst på stan från Teg. Jag gick in mig på de nya gatorna och kom att tänka på Waterloo sunset med The Kinks.  Den handlar om Themsen i London och jag tyckte det var kul att flytta över låtidén till mitt eget liv i Umeå.

Olov ser poptexter som den högsta konstformen. En konst med en stark tradition av att skildra just städer och gator.

- När jag skriver försöker jag måla upp en filmscen och då är det viktigt att etablera platsen. När man själv bottnar i platsen blir låten på riktigt och jag kan ge bilder som skapar känslor hos andra.

Han gillar själv texter som har mer än en botten. En låt ska gärna ha både svärta och en klackspark i sig. Utan humor kan en storslagen text lätt bli patetisk.

Vi har trott på samma dagdrömmar, du och jag. Min Huckleberry-vän, och jag väntar på dig än. Här vid Umeälven

Som Frank Sinatra sjöng om starka känslor i Moon river gör Olov Antonsson det i sin låt Månsken över Umeälven. Det är samma sak. Fast ändå inte.

- Jag måste sjunga om ett vatten som är viktigt för mig.

Jag gick upp på Hamrinsbergets topp
där ser man nästan hela stan
Alla husen jag har bott i
gatorna vi gått på du och jag
När man va van vid Skellefteå
väntar vid Döbelns plan nu
Jag är för ung för att sjunga bluesen än

Västerbottningar kan lätt koppla sina egna minnen till platserna Olov sjunger om. Men hur fungerar det att sjunga om Hamrinsberget i Göteborg och Stockholm?

- Bra! Många som bor i större städer kommer från mindre orter och kan förstå underdog-känslan i mina låtar. Sen är texterna både konkreta och allmänmänskliga. När jag sjunger om Hedlundaparken kan den som står i publiken koppla det till känslan för en park på sin egen hemort.

Olov har tidigare skrivit låtar på engelska i bandet Cocoanut Groove. I somras blev han inbjuden att åka till Paris för att spela bandets låtar. Där testade han också några av de nya svenska låtarna, men de kändes vingklippta.

- Mycket går förlorat när de som lyssnar inte förstår texten.

Olovs verser rör sig lätt mellan San Francisco och Västerslätt. Texterna flödar av platser likaväl som populärkulturella referenser. Four Tops, Bob Dylan, Jean Seberg och The Smiths. Stora band, filmstjärnor och artister från betydligt större städer. Vore det enklare att flytta och skriva musik om en större stad?

- Jag är kluven. I London och andra storstäder känner jag en stark frihetskänsla. Men det är ändå här jag har valt att bo. Umeå är en bra stad att spela musik i.

Han flyttade till Umeå för elva år sen och har bott en tredjedel av sitt liv här. Under åren har en hatkärlek vuxit fram. Annat var det 2004 när Olov som tonåring körde bil med sina kompisar från Skellefteå. Han är uppvuxen där i byn Skråmträsk.

Umeå centrum kändes som Tokyo

- Ja, Tokyo är en retorisk överdrift. Men jag minns att jag tyckte att Umeå kändes stort då. Det var på den tiden alla i min ålder ville flytta från Skellefteå till en större stad.

Hela skivan är en återblick på ungdomsåren och en jämförelse med livet som fullvuxen. Hans producent Mattias Malm har kallat den "ett anthem för 30-årskrisande popkids".

Olov verkar bekväm med den beskrivningen och säger att tid och plats tydligt hänger ihop. Rådhustorget som slog honom med häpnad som tonåring är i dag en påminnelse om att drömmar som fanns då är borta nu.

- Jag knyter upp mina minnen med hjälp av platser. Även om jag lever ett bättre liv nu än förr, finns längtan kvar till den tid då allt var möjligt och inget var för sent. Att sjunga om de här platserna påminner mig om det samtidigt som de har fått en ny betydelse för mig i dag.

Nu ringer midnattsklockorna ut
väntar vid Döbelns plan nu
Men gråt inga tårar för mig, Umeå

Döbelns plan. En grön rektangel, några träbänkar och en liten fontän i sten. Parken hade knappast fått plats i popmusikens värld om Olov Antonsson inte flyttat in Väst på stan. För det krävs en popfanatiker från Skråmträsk.

- Jag kanske ser andra saker i den här stan än den som vuxit upp här. För många är Döbelns plan inget, men jag dras dit, säger Olov Antonsson.

Senast uppdaterad: 30 oktober 2017

Dela

”Umeå är en bra stad att spela musik i" säger Olov Antonsson.

Bild: Malin Grönborg

Senast jag ...

… hade en låt på hjärnan
- Såg Zara Larsson på Popmusikens historia och upptäckte att "Lush life" är en låt som sätter sig.

… längtade hem
- Häromdagen när jag såg ett youtube-klipp från PRO i Ragvalds-
träsk. En man pratade Skelleftebondska som jag sällan hör nu för tiden.

… gapskrattade

- När jag såg en av mina favoritserier The Trip.

… var på en kyrkogård
- Går förbi Backens kyrkogård då och då vilket jag också sjunger om i låten "Månsken över Umeälven".

Umeå...

i regn,
det finns nog inget fulare.

Går på
Böleäng och lyssnar på
en Sinatrarefräng

5 poplåtar om gud

God Only Knows
- Beach Boys

Brian Wilson kallade sitt inställda mästerverk "Smile" för en "tonårssymfoni till gud", och det är något i hans musik som känns överjordiskt. (Skivan spelades in 1966-67 men gavs inte ut förrän 2004)

ar1705c_konvolutJesus Was A Cross Maker
- Judee Sill

En av mina favoriter bland 1970-talets singer/songwriters. Hade starka religiösa övertoner i sina låtar.

My Sweet Lord
- George Harrison

Från den mästerligt Phil Spector-producerade solo-trippel (!) LP:n "All things must pass" från 1970. Så smittande slide-gitarrer att man kunde bli Hare Krishna-frälst för mindre.

ar1705d_konvolutI Have Forgiven Jesus
- Morrissey

En av Morrisseys bästa refränger på 2000-talet. Obetalbar video med Moz i prästoutfit.

The Healing Day
- Bill Fay

Brutalt underskattad brittisk låtskrivare som gav ut några briljanta skivor i början på 1970-talet. 2012 dök han upp igen med skivan "Life is people", som bland annat innehåller den här låten, som bums borde in i psalmboken.

Spiras nyhetsbrev

Fyll i din e-postadress och klicka på Prenumerera, så får du vårt nyhetsbrev direkt i din mailbox!