Spira

När Margit träffade Rose-Marie Olofsson första gången hade hon sitt eget hår kvar. Då är det lättare att hitta en modell som är lik det egna håret. Bild: Matilda Audas Björkholm

”När du kom med rakhyveln förstod att det gällde mig”

Rose-Marie Olofsson provar ut ett 30-tal peruker varje månad. Många av hennes kunder behandlas för cancer.
– Det är en jättekris att få ett cancerbesked, men här på salongen får man glömma bort sig en stund.

I närheten av centralhallen ligger frisörsalongen Huvudform, som funnits på Norrlands universitetssjukhus i 50 år. För två år sedan började frisören Rose-Marie Olofsson jobba i salongen och lärde sig prova ut och anpassa peruker. I samma veva lades Margit Johansson in akut på sjukhuset med vad som skulle visa sig vara tjocktarmscancer. Efter operationen erbjöds hon efterbehandling med cytostatika, det som tidigare kallades cellgifter.

- Jag bestämde mig för att inte fråga om jag skulle tappa håret. Det verkade så fåfängt, minns Margit.

Hon behövde inte heller fråga. Sjuksköterskan berättade självmant att det är väldigt ovanligt att tappa håret vid just den behandlingen.

- Men det gjorde jag i alla fall, så jag fick en perukremiss och hamnade här hos Rose-Marie, säger Margit.

Peruk!?

När någon som ska prova ut en peruk kommer till salongen möter Rose-Marie Olofsson olika reaktioner. Några är skeptiska till peruk, vissa kommer med rädsla i ögonen, andra gråter hela första besöket. Ibland när Rose-Marie Olofsson förklarar proceduren och kommer till informationen "när ditt hår börjar komma tillbaka" hajar kunderna till.

- "Va, ska jag få håret tillbaka? Ska jag inte dö?" ser man i deras ögon. Det är ju en jättekris att få ett cancerbesked, konstaterar Rose-Marie Olofsson.

- Ja, cancer är ett ord som ingen människa vill höra, säger Margit.

Själv anser hon sig privilegierad. Hon har haft familjen och en väninna som praktiskt stöd.

- Att inte vara ensam är en stor lycka när man drabbas av någonting så svårt.

Inte vara ensam

I frisörsalongen kretsar samtalen kring håret. Rose-Marie brukar inte fråga om sjukdomen, utan vill att besöket ska få vara en paus i sjukdomsbearbetningen. Av egen erfarenhet vet hon också att sörjande kan behöva vara i fred ibland, inte alltid orkar svara på frågor om hur det känns.

För Margit har det varit en hjälp att vara öppen med vad som händer. Hon har utgått från att "nu är det som det är och vi får göra det bästa av det". Jobbigast var tanken på att inte få följa barnbarnen och deras liv. Den akuta krisreaktionen var dock en helt annan och den skrattar hon åt så här två år efteråt. Innan hon blev inlagd hade hon nämligen planerat att hämta älgkött i Lycksele under helgen. Men vem skulle nu ta hand om köttet?

- Jag hade just fått veta att jag hade fått cancer, men var mest bekymrad över älgköttet, minns Margit och ler.


200 peruker i olika färg och frisyr

När Margit träffade Rose-Marie Olofsson första gången hade hon sitt eget hår kvar. Då är det lättare att hitta en modell som är lik det egna håret. Utprovningen sker vid en spegel i fikarummet innanför salongen, som är en del av kedjan Carl M Lundh Salonger. Här står kartonger med peruker staplade längs väggarna och i alla skåp. Salongen har ungefär 200 peruker i olika frisyrer och färger hemma, men Rose-Marie Olofsson beställer andra kombinationer efter kundernas behov. Vissa peruker är handsydda, några är i äkta hår och kan stylas, men de allra flesta är i syntet och behåller frisyren efter tvätt.

- Man väljer en frisyr som är så nära kundens som möjligt, men färgen är viktigast, säger Rose-Marie Olofsson.

När kunden valt peruk och den levererats till salongen klipper Rose-Marie Olofsson till luggen och längden vid öronen. Ibland syr hon även in innertyget som kallas träns, för att passa skallformen. Innan någon får lämna salongen med sin peruk måste hon eller han kunna ta på den rätt.

- Jag försöker nog vara lite medvetet sträng med hur man sätter på sig den, så den hamnar rätt varje gång, ler Rose-Marie Olofsson och demonsterar med en peruk.

När hon tar på sig peruken som en mössa blir det uppenbart att hon har peruk. När hon drar peruken ända upp till hårfästet ser den helt naturlig ut.

- Det är inte svårt, men man får hålla på ett tag. Kunderna får träna ganska många gånger innan de får gå härifrån, säger
Rose-Marie.

- Och det ska vi kunder vara glada för, svarar Margit.

När Margit började använda sin peruk hade hon fortfarande kvar lite av sitt eget hår, men det gav en osäkerhetskänsla och peruken satt inte riktigt bra.

- Så vi rakade bort det, minns Rose-Marie.

- Ja, och då var verkligheten väldigt nära, säger Margit. Jag hade haft svårt att ta in vad som hänt. Jag kände mig inte så sjuk, men när du kom med rakhyveln förstod jag att det gällde mig.


Inte så svårt

När Margit haft sin peruk ett halvår började den kännas lite "lealös". Eftersom håret börjat komma tillbaka testade Rose-Marie Olofsson att klippa en frisyr.

- Det var skönt. Hur bra peruken än sitter vill man inte ha den som permanent lösning. Det är psykiskt påfrestande att vara utan hår, jag kände mig identitetslös, säger Margit Johansson.

I våras kom Margit Johanssons cancer tillbaka. Hon får sina sista cytostatikabehandlingar under hösten. Fast hon fått behålla håret den här gången går hon regelbundet och klipper sig hos Rose-Marie Olofsson.

Senast uppdaterad: 26 oktober 2017

Dela

I våras kom Margits cancer tillbaka. Hon får sina sista cytostatiskabehandlingar under hösten. Fast hon fått behålla håret den här gången går hon regelbundet till Huvudform och klipper sig hos Rose-Marie Olofsson.

Bild: Matilda Audas Björkholm

Barn får ofta en keps eller mössa med fastsatt hår istället för peruk.

Bild: Matilda Audas Björkholm

Tema: Kriser

Spiras nyhetsbrev

Fyll i din e-postadress och klicka på Prenumerera, så får du vårt nyhetsbrev direkt i din mailbox!