Spira

Elin Johansson bor i Tavelsjö med sambo och barn. De två yngsta Imre och Rudi är hemma när Spira hälsar på. Bild: Matilda Audas Björkholm

Inte fel att önska fast plånboken är tom

Vad gör man med barnens önskelistor i december när pengarna inte räcker en vanlig månad? Vi pratar med Elin Johansson, författare till boken "Veckan före barnbidraget".

Det är som att stiga in i ett julkort med en röd västerbottensgård mot den vita snön och frusna Tavelsjön. Elin Johansson bor med sambo och fyra barn på gården där hon växte upp.

På hedersplats i köket, bland familjefoton och vegokokböcker, står hennes debutbok Veckan före barnbidraget. Många förutsätter att allt i den är självupplevt. Som middagen med makaroner och korv där "korven blev kvar på affären" och när mamman gör hemmaspa i badrummet. Men det är inte självbiografiskt, däremot har Elin inspirerats av både egna och andras erfarenheter av att vända på varje krona dagarna före den 20:e i månaden, när barnbidraget betalas ut.

- Jag har levt och pratat med kompisar som alla vet att "nu är det den här veckan igen". Någon kan säga "Va, har du bjudit hem någon den 19:e? Det var ju inte så smart!"

När ekonomin varje månad är på gränsen blir förstås december med utgifter som lucia-
kläder, mandelmassa och goda veganostar en extra utmaning. Och visst har Elin fått frågan om att skriva "Veckan före julafton".

 

Hur skulle en scen i den se ut?

- Mamman lär ju fixa och trixa så det blir en bra jul. Hon skulle inte köpa några vinterskor till sig själv och sen blir det förstås fattigt efteråt, funderar Elin.

Själv gillar Elin julen väldigt mycket, även om det är tufft ekonomiskt.

- Jag gör väl som de flesta. Jag vill ju att barnen ska få julklappar så jag sparar in på annat.

Visst har hon gått i butiker strax före jul och drömt om att köpa nya kläder till barnen på julafton. När pengarna inte räcker till båda delarna går julklapparna först.

Hennes barn skriver önskelistor, även med de mest orimliga saker.

- Det är inte fel att få önska sig. I familjer som är riktigt fattiga kanske barnen inte vågar önska sig någonting alls. Vi försöker se till att de får något av vad de önskar sig, några saker på listan kan vi tipsa andra om, men vissa saker får de bara inte.

Redan för flera år sedan bestämde Elin sig för att bara ge barnen en julklapp var. Så har hon och sambon Annika sedan fortsatt.

- Vi köper något bra, som vi vet att de vill ha. Det behöver inte vara jättedyrt, och inte heller helt rättvist mellan dem. Om barnen inte hade fått julklappar av andra, som mostrar och mormor, skulle vi kanske vilja ge mer.

När barnen är små har man en chans att sätta en rimlig nivå på antalet julklappar, menar Elin. "Om barnen är vana vid att få 20 julklappar kan det vara svårt att plötsligt bara få tio."

Beslutet om en julklapp per barn är inte bara ekonomiskt. Det handlar också om hur mycket som är rimligt att konsumera och blir en hållbarhetsfråga.

- Det är ett bra sätt att känna sig lite mindre fattig!  Om man inte har råd att köpa allt, är det åtminstone mer hållbart, säger Elin med ett skratt och berättar att när hon och Annika gnäller över något, som att de inte kan renovera eller har en risig bil, säger de ofta till varandra: "Nu måste vi se det här ur ett globalt perspektiv. Hur många är det inte som lever utan hus, eller med stampat jordgolv."

 

"Det är inte tråkigare att äta billig julmat"

Under samtalet i det stora köket, där de två yngsta barnen brer mackor och leker i pappersåtervinningen, påpekar Elin att hennes brist på pengar till viss del är självvald. Det skulle vara stor skillnad att vara långtidssjukskriven eller arbetslös med stora skulder, utan att se någon möjlighet till förändring. Elin har valt att plugga, stanna hemma länge med barnen och inte jobba hela somrarna.

- Det är värt det! Men det betyder inte att det är roligt att inte ha pengar.

För den som ser pengabristen som en fas i livet är det kanske lättare att skicka barnen till förskolan med lappade kläder, handla på loppis och slå in paket i tidningspapper.

- Det är olika okej för olika personer att göra sådana lösningar. Det är ju alltid enklare om man har ett val.

Ofta är det jämförelsen som är jobbig.

- Det är inte tråkigare att äta billig julmat än dyr, om den är god. Det värsta är att känna sig annorlunda. Om alla drog ner lite på julhysterin och alla barn fick lagom med presenter, skulle det kännas mindre jobbigt för andra.

Elin har också märkt att omgivningen gärna lägger sig i vad den som har lite pengar använder dem till. "Har hon tagit sina sista pengar och köpt julklappar till barnen?"

- Det är sorgligt att känna sig helt fattig. Det kanske är värt det för ett barn att få en ny leksak. Kanske värt att käka en pizza någon gång och inte bara ärtsoppa varje dag.

Adventstiden behöver inte heller bara fokusera på önskelistor och "när tomten kommer". Elin pratar mycket med barnen om andra saker att se fram emot. "Tänk när vi ska klä granen och leka den här leken".

I den dagliga adventskalendern ligger oftast inga presenter, förutom en godis eller en tandborste då och då, i stället innehåller den lappar med saker att göra tillsammans. Koka knäck. Spela ett brädspel. Plocka fram ljusstakarna.

- Vi kan ta med en termos med choklad och gå ut i skogen och plocka lingonris, i stället för att köpa en färdig krans.

 

Vad önskar du dig själv i jul?

- Att alla ska vara friska och inte ha magsjuka!

Senast uppdaterad: 15 december 2016

Dela

Illustration från boken "Veckan före barnbidraget", som är skriven av Elin Johansson i Tavelsjö och illustrerad av Ellen Ekman, känd för serien "Lilla Berlin".

Tema: Önskelista

Spiras nyhetsbrev

Fyll i din e-postadress och klicka på Prenumerera, så får du vårt nyhetsbrev direkt i din mailbox!