Spira

"Genetiken är en lomhörd klagomur"

Att ha eller att inte ha skägg. Det är frågan många ställer sig nu för tiden. Själv känner jag mig fullständigt exkluderad.

Ungdomsårens upprepade besvikelse vid den årliga inventeringen framför spegeln gör sig påmind. Har de blivit fler? Eller åtminstone grövre? Stråna alltså. Genetiken är en hänsynslös och lomhörd klagomur.

Det här med manlighet är oerhört känsligt, särskilt för oss män. Skägget som identitetsbärare har varierat över tid men har ofta inneburit positiva associationer. Såvida du inte ser ut att ha "fel" trosuppfattning förstås men det är en helt annan krönika.

Filosofen är klok och eftertänksam. Han kommer fram till saker som för mänskligheten framåt. Skogshuggaren är stor och stark, en kapabel karl utan några som helst problem att fälla en björn med nävarna om så behövs. Och så har vi den dagsaktuella typen på Södermalm, Sveriges mest jämställda anti-man. Genusmedveten, i rutig skjorta och massivt skägg. Insikten att jag aldrig kan bli som dem känns brutal, smärtsam och lite befriande på en och samma gång.

På Facebook finns grupper för män med särskilt fint skägg. En ovanligt trevlig bekant till mig, låt oss kalla honom "Chewbacca", brukar tävla med sitt. Det fungerar ungefär som hundutställningar. "Du får klappa mitt om jag får klappa ditt."

2015 publicerades en studie som visade att det finns mer avföring och bakterier i skägg än vad som finns i toaletter. Jag fick vara skadeglad för en dag, genuint tacksam för mitt fjun. Ända tills den framstående biologen Agnes Wold avfärdade hela studien som humbug. Annorlunda uttryckt: Det sitter inte i skägget.

Senast uppdaterad: 8 september 2016

Dela

Yannick Delmart är kommunikationschef för Svenska kyrkan i Umeå.

Tema: Skägg

Spiras nyhetsbrev

Fyll i din e-postadress och klicka på Prenumerera, så får du vårt nyhetsbrev direkt i din mailbox!