Spira

Inge Backlund är tillbaka i Umeå. Fortfarande är han tacksam för 30-dagarsretreaten han gjorde i fängelset på Kumla. Bild: David Dahlberg

Blev fri i kloster på Kumla

145 fångar har genomfört den månadslånga retreaten i klostret på Kumla.
– Jag är jäkligt tacksam att jag valde att åka. Det går inte att genomgå en 30-dagarsretreat utan att förändras, säger Inge Backlund, som flyttat hem till Umeå.

På klosteravdelningen på Kumla genomförs årligen flera retreater, varav två 30-dagars. Målet är att hitta sig själv. Verktygen är tystnad, övningar och andliga samtal.

Eftersom Kumla har högsta säkerhetsklass kan interner från landets alla fängelser delta. Inge Backlund satt på bland annat Hall i fem år och deltog i sin första retreat 2007. Den gav mersmak, så året därpå genomförde han den långa retreaten på 30 dagar.

- Först kändes det skrämmande, det verkade som så lång tid. Men det var det inte. Det var en häftig resa och jag lärde känna mig själv på ett sätt som jag inte trodde var möjligt. Jag lärde också känna den Gud som jag känner i dag. Tråkigt bara att det krävdes att jag skulle hamna i fängelse för att vakna till liv, berättar han när vi träffas på Kafé Station.

Inge har cyklat i snöyran från sin praktikplats. Nu ser han fram emot att få tillbaka körkortet och hoppas att det ska göra det lättare att få jobb. Efter fängelsestraffet flyttade Inge för ett par år sedan tillbaka till Umeå, där barnen och ex-frun fanns kvar. Mycket i hans liv har förändrats. Tystnaden från klostret har han dock behållit.

- Jag kan ta på mig öronproppar hemma i lägenheten. Då är det ingen som stör och jag kan prata med mig själv eller sjunga en trudelutt, säger Inge och skrattar.

 

Lärde känna sig själv i tystnaden

Ett kloster påminner till viss del om ett fängelse med sina rutiner och fasta tider. På en sluten anstalt sitter man inlåst tolv timmar om dygnet i sin cell. 

- Det är mycket egentid, samtidigt är det lätt att distrahera sig själv med tv och radio.

Det går inte i klostret. Där finns inga yttre intryck och de sju deltagarna talar inte med varandra utan bara med sin andlige vägledare en halvtimme per dag.

- Jag lärde känna mig själv i tystnaden, med vägledning av prästen Truls. Att förlåta sig själv och lära sig tycka om sig själv var en ny upplevelse.

Det var förstås även en smärtsam process. Särskilt minns Inge det brev han skrev till sig själv under en av övningarna.

- Jag höll på i nästan två dagar och riktigt rannsakade mig själv. Det var skrämmande att läsa, berättar han. 

Breven brändes sedan i en gemensam ritual.

- Den förlösande känslan... Det finns inte motstycke. Efteråt var jag som i ett lyckorus. Jag känner mig fortfarande tacksam, fast det har gått flera år.

 

Frihet bakom murarna

Tillbaka på sin vanliga avdelning på Hall mötte Inge varierande reaktionerna från de andra internerna. Många ryckte på axlarna, några blev intresserade.

- Söker man sig till klostret vill man göra en förändring i sitt liv, konstaterar Inge.

Själv valde han att återvända till Kumla som klostervärd vid flera tillfällen. En klostervärd har hand om det praktiska och finns till hands för retreatdeltagarna, vakterna och prästen.

Inge upplevde flera gånger kontrasten mellan mottagandet i slussen på Kumlaanstalten där man kläs av naken för att visiteras och värmen i klostret tre minuters promenad senare.

- Klostret är en oas i en hård taggig miljö. När du öppnar dörren kan du ta på känslan. Det är som en börda lyfts av från axlarna. Du kan andas ut. Det är en själslig frihet bakom elva meter gula, fula murar.

Även efter att Inge lämnat fängelset och klosterbesöken har han deltagit i retreater. Senast i höstas hjälpte han till en helg i Tavelsjö. 

- Jag har fått så mycket som jag vill ge tillbaka på något sätt.

Han känner dock ingen annan häruppe som gjort en 30-dagarsretreat. De flesta i nätverket av före detta fångar som träffas regelbundet bor längre söderut.

- Det är en erfarenhet jag inte kan dela med någon annan.

 

30 dagars finns bara på Kumla

Fortfarande är det bara på Kumla som det går göra en så lång retreat i Sverige. 2013 inbjuder föreningen Kompass för första gången till en 30-dagarsretreat, men den är uppdelad på tio dagar årligen under tre år.

- Det är en upplevelse som var och en borde få uppleva. Men när får man tid för sig själv om man har fyra veckors semester och ska hinna måla om huset och träffa svärmor?

För att växa som människor behövs annan föda än den materalistiska, betonar Inge.

- I stället för att köpa en ny dator, så lägg pengarna på en helg och ta vara på dig själv. Oavsett om du sitter i fängelse eller inte så kan du påverka dina egna val. 

Själv återkommer Inge till tacksamheten.

- Jag lägger mig med ett leende på läpparna varje kväll. Jag är tacksam för att jag är frisk, kan gå ut och att jag har människor runt omkring som tycker om mig. Det är helt underbart och jag tar det inte för givet.

Senast uppdaterad: 7 februari 2013

Dela

kloster i kriminalvården

Klostret på anstalten Kumla är en särskild avdelning med åtta bostadsrum och sju meditationsrum. Här hålls 23 retreater per år, varav två 30-dagarsretreater.

Vid anstalten i Skänninge finns 18 platser för »förlängd klosterverksamhet«. Hit kan de som gått den långa retreaten söka placering.

Som intagen har man rätt att utöva sin religion. 130 präster, pastorer, diakoner och imamer jobbar inom svensk kriminalvård.

Steg för steg

Spiras nyhetsbrev

Fyll i din e-postadress och klicka på Prenumerera, så får du vårt nyhetsbrev direkt i din mailbox!