Många har träffat kyrkoherden med silvrig skepparkrans och plir i ögonen. Anders Rodén har just ätit lunch med barnbarnet Silje. Han sitter i en fåtölj på kontoret, prästkragen har inte kommit på. Det är dagen efter att han avtackades och nästan hela arbetslaget medverkade i gudstjänsten.
Text Erika H Magnusson | 5 juni 2012
På väggen bredvid hänger ett krucifix med en mörkhyad Jesus.
Anders fick det av rwandiska flyktingar på en resa i Tanzania. Han
har besökt både Ålidhems och Tegs församlings
vänförsamlingar i Tumaini respektive Lindi i Tanzania.
Anders Rodén har arbetat i 38 år i Umeå. Först som
studentpräst, sedan som komminister i Ålidhems församling, innan
han blev kyrkoherde på Teg augusti 1998.
- När jag sökte jobbet var det för att se om det jag lärt mig
genom åren kunde användas i ett annat sammanhang. Det kändes bra
komma hit, jag fick en nytändning, även om det inte alltid varit
lätt. Det trodde jag inte heller att det skulle vara.
Läste i tid av öppenhet och förändring
Efter konfirmationen i början på 60-talet blev Anders engagerad
i Kyrkans unga. Att han så småningom ville utbilda sig till präst,
tror han mycket berodde på att han haft att göra med präster han
sett som bra föredömen.
- Jag tänkte att i kyrkan skulle jag kunna dela min tro och vara
ett stöd för människor.
När Anders började läsa teologi i Uppsala hade han haft ett par
lärorika år som generalsekreterare för Kyrkliga gymnasistförbundet,
KGF, i Stockholm.
- Poängen med KGF var att det helt styrdes av oss ungdomar själva.
KGF försvann några år senare och bara Kyrkans Unga blev kvar.
Anders minns studietiden som spännande år, inte minst för att
frågor om kyrka-samhälle lyftes.
- Det internationella ansvaret och rättvisefrågor präglade den här
tiden av öppenhet och förändring. Det passade bra för en 20 åring.
Känslan att allt är möjligt. Dylans låt "Times they are a changin"
beskriver stämningen klockrent, säger han.
Han minns att Kyrkornas världsråd träffades i Uppsala
1968.
- Jag var inte aktiv i något politiskt parti utan i den
allmänna kampen för tredje världen, mot apartheid och mot kriget i
Vietnam.
Alla lika inför stora frågor
Konfirmationslägren är nog vad han uppskattat mest som
präst.
- Att möta tonåringarna i deras process har alltid varit
fascinerande. Jag har också särskilt känt att jag är på rätt ställe
när jag fått god kontakt med dopföräldrar och i sorgesamtal.
Gudstjänstförberedelser vill han göra tillsammans med andra
medverkande, det blir bättre så och då kommer ideerna.
- De små samlingarna har också varit roliga, gudstjänsterna i
bönhusen.
Där finns en öppenhet och en värme, någonting som bottnar.
- Något jag tycker är spännande som präst är att vi kommer i
kontakt med i stort sett alla socialgrupper. Att få upptäcka att
inför de stora frågorna är vi alla lika. Det går få kontakt med
både personer i utsatta lägen och de som har position i samhället,
de är också människor.
Anders Rodens föräldrar jobbade på Säters och Umedalens
mentalsjukhus och det tror Anders kan ha haft sin betydelse för
honom.
- Jag har inte varit rädd för det avvikande och trivs bland alla
slags människor, det fick jag med mig.
Inte den kontrollerande typen
Som chef är han inte den kontrollerenande typen utan ger
förtroenden och fångar in de anställdas "spaningar". Det är de som
vet hur det är på fältet, att inget är som för fem år sedan.
- Det gäller att se helheten, ge visioner och staka ut riktningen.
Försöka få arbetslaget och ideella att dra åt samma håll. Att hitta
rätt personer till rätt plats och vara problemlösare. Om det blir
konflikter försöker jag se till att alla får bestämma något.
Det handlar om ett förhållningssätt.
- Jag tror inte att det är jag som har svaren. Många upplever att
jag är mig själv. Jag tänker nog mycket kollektivt, för mycket
skulle nog en del säga.
Det känns bra att bli pensionär, i alla fall nu, tycker Anders.
Nu får han mer tid till att tillbringa i trädgården bland vivor,
gullvivor, narcisser och grönsaksodlingar vid sommarhuset i
Bygdeåtrakten. Han ska också umgås med barnbarnen och grotta in sig
i frimärkssamlingen.
- Jag är en inbiten frimärkssamlare, eller egentligen är det
brevförsändelser jag är mest intresserad av. Om vi tar missionen,
tänk dig hur viktigt det varit med brev, eller under krig. Jag
börjar med brevet och de belyser sedan ett skeende, en
historia.
Till samlingen hör många brev från
missionärer, där de till exempel skriver att de ville bli
avbytta och resa hem.
Anders Rodén avtackades den 27 maj, men fortsätter arbeta fram
till i höst.
Senast uppdaterad: 5 juni 2012