Spira

Kyrkoherde Anders Rodén avtackades i Tegs kyrka på pingstdagen, men arbetar kvar under sommaren. Bild: Rasmus Bergström

Herde blir pensionär: "Konfalägren var roligast"

Många har träffat kyrkoherden med silvrig skepparkrans och plir i ögonen. Anders Rodén har just ätit lunch med barnbarnet Silje. Han sitter i en fåtölj på kontoret, prästkragen har inte kommit på. Det är dagen efter att han avtackades och nästan hela arbetslaget medverkade i gudstjänsten.

På väggen bredvid hänger ett krucifix med en mörkhyad Jesus. Anders fick det av rwandiska flyktingar på en resa i Tanzania. Han har besökt både Ålidhems och Tegs församlings vänförsamlingar i Tumaini respektive Lindi i Tanzania.

Anders Rodén har arbetat i 38 år i Umeå. Först som studentpräst, sedan som komminister i Ålidhems församling, innan han blev kyrkoherde på Teg augusti 1998.

- När jag sökte jobbet var det för att se om det jag lärt mig genom åren kunde användas i ett annat sammanhang. Det kändes bra komma hit, jag fick en nytändning, även om det inte alltid varit lätt. Det trodde jag inte heller att det skulle vara.

 

Läste i tid av öppenhet och förändring

Efter konfirmationen i början på 60-talet blev Anders engagerad i Kyrkans unga. Att han så småningom ville utbilda sig till präst, tror han mycket berodde på att han haft att göra med präster han sett som bra föredömen.
- Jag tänkte att i kyrkan skulle jag kunna dela min tro och vara ett stöd för människor.

När Anders började läsa teologi i Uppsala hade han haft ett par lärorika år som generalsekreterare för Kyrkliga gymnasistförbundet, KGF, i Stockholm.
- Poängen med KGF var att det helt styrdes av oss ungdomar själva. KGF försvann några år senare och bara Kyrkans Unga blev kvar.


Anders minns studietiden som spännande år, inte minst för att frågor om kyrka-samhälle lyftes.
- Det internationella ansvaret och rättvisefrågor präglade den här tiden av öppenhet och förändring. Det passade bra för en 20 åring. Känslan att allt är möjligt. Dylans låt "Times they are a changin" beskriver stämningen klockrent, säger han.

Han minns att Kyrkornas världsråd träffades i Uppsala 1968.
 - Jag var inte aktiv i något politiskt parti utan i den allmänna kampen för tredje världen, mot apartheid och mot kriget i Vietnam.

Alla lika inför stora frågor

Konfirmationslägren är nog vad han uppskattat mest som präst.
- Att möta tonåringarna i deras process har alltid varit fascinerande. Jag har också särskilt känt att jag är på rätt ställe när jag fått god kontakt med dopföräldrar och i sorgesamtal.
Gudstjänstförberedelser vill han göra tillsammans med andra medverkande, det blir bättre så och då kommer ideerna.
- De små samlingarna har också varit roliga, gudstjänsterna i bönhusen.

Där finns en öppenhet och en värme, någonting som bottnar.
- Något jag tycker är spännande som präst är att vi kommer i kontakt med i stort sett alla socialgrupper. Att få upptäcka att inför de stora frågorna är vi alla lika. Det går få kontakt med både personer i utsatta lägen och de som har position i samhället, de är också människor.

Anders Rodens föräldrar jobbade på Säters och Umedalens mentalsjukhus och det tror Anders kan ha haft sin betydelse för honom.
- Jag har inte varit rädd för det avvikande och trivs bland alla slags människor, det fick jag med mig.


Inte den kontrollerande typen

Som chef är han inte den kontrollerenande typen utan ger förtroenden och fångar in de anställdas "spaningar". Det är de som vet hur det är på fältet, att inget är som för fem år sedan.
- Det gäller att se helheten, ge visioner och staka ut riktningen. Försöka få arbetslaget och ideella att dra åt samma håll. Att hitta rätt personer till rätt plats och vara problemlösare. Om det blir konflikter försöker jag se till att alla får bestämma något.

Det handlar om ett förhållningssätt.
- Jag tror inte att det är jag som har svaren. Många upplever att jag är mig själv. Jag tänker nog mycket kollektivt, för mycket skulle nog en del säga.

Det känns bra att bli pensionär, i alla fall nu, tycker Anders. Nu får han mer tid till att tillbringa i trädgården bland vivor, gullvivor, narcisser och grönsaksodlingar vid sommarhuset i Bygdeåtrakten. Han ska också umgås med barnbarnen och grotta in sig i frimärkssamlingen.

- Jag är en inbiten frimärkssamlare, eller egentligen är det brevförsändelser jag är mest intresserad av. Om vi tar missionen, tänk dig hur viktigt det varit med brev, eller under krig. Jag börjar med brevet och de belyser sedan ett skeende, en historia.

Till samlingen hör många brev från missionärer, där de till exempel skriver att de ville bli avbytta och resa hem.

Anders Rodén avtackades den 27 maj, men fortsätter arbeta fram till i höst. 

Senast uppdaterad: 5 juni 2012

Dela

Anders Rodén samlar på brev och vykort från missionärer. Kanske blir det mer tid för samlingen som pensionär.

Bild: Ulrika Ljungblahd

Spiras nyhetsbrev

Fyll i din e-postadress och klicka på Prenumerera, så får du vårt nyhetsbrev direkt i din mailbox!