Text Britta Östberg och Sara Karlsson | 30 mars 2011

Torsdag 10 mars - Mot Bryssel

På väg till Arlanda i ett fullsatt flygplan hördes flygkaptenens välkomstord: "Idag har vi också ombord en sångkör som är på väg till Bryssel. Vi önskar alla en behaglig resa".

Belgiens huvudstad, Bruxelles, är administrativt centrum för European Union och huvudstad i Europa. Här finns 950 000 invånare, 90 procent är katoliker och 250 000  är utländska medborgare. De flesta av dem arbetar inom Nato och EU. Luften surrar av olika språk. 75 procent av invånarna är fransktalande och 25 procent talar flamländska. Till mångas glädje och nytta gick det lika bra med engelska.

Efter en kort bussresa kom vi till vårt hotell, Chelton, som var centralt beläget. Genom bussrutorna såg vi att våren var på väg med trädens spirande grönska och gröna gräsmattor. Breda, flerfiliga gator med alléträd, spårvagnar, bussar, metroskyltar och snabba bilar bidrog till miljonstadspulsen.

Efter incheckningen på det gamla och förmodligen välfrekventerade hotellet behövde vi mat. Det var inte svårt att hitta restauranger och matställen i Bryssel! Vi fick många bra tips genom Larsa Rännars uppskattade välkomstbroschyr till Ängskören. Med tunnelbanan kom vi snabbt till Grand Place i vars närhet det fanns ett stort utbud av restauranger. Även med korta gångavstånd från hotellet låg mysiga och trevliga små restauranger. Mat och motion är viktiga behov som verkligen blev tillfredsställda. Skosulorna glödde, blåsor bildades under fötterna och benhinnorna värkte.

Men det var helt okey. Vi var ju i Bryssel!

 

Fredag 11 mars - Parlamentet och patrullerande poliser

Vårt värdpar Birgitta och Larsa Rännar följde oss till den imponerande och grandiosa parlamentsbyggnaden för att möta vår speciella guide Alexandra Schafhauser.

Parlamentet blev dagens höjdpunkt med massor av intryck och intressant information. Det var roligt att få se den som är så viktig och vars arbete och målsättning är fred och demokrati. Efter en rigorös säkerhetskontroll kom vi in i denna fantastiskt vackra och stora byggnad.

Alexandras information om arbetet i "maktens boningar" imponerade oss och väckte vår nyfikenhet med många frågor. Hur arbetar man i parlamentet? I utskotten? Hur ser arbetsgången ut till ett lagförslag? Hur hinner man läsa in allt? Varje parlamentariker har dock sina medhjälpare. Kan man som enskild individ påverka vad som sker i Bryssel? Hur blev det egentligen med surströmmingen? Den frågan borde vi ställa till Coraza Bildt.

Alexandra svarade tålmodigt på allt. Vi gick till plenisalen som var enormt stor med stilren arkitektur och vackra utsmyckningar. Det var en mäktig känsla att se den plats som media talar om. Man har som enskild person möjlighet att närvara på läktaren och lyssna på debatter via hörlurar och på det språk man själv önskar.

Parlamentsbesöket berörde oss och vi diskuterade senare frågor om EU. Hur kan det vara möjligt att enas? Många länder har så många olikheter och erfarenheter av till exempel krig i sitt hemland. Är det möjligt att ha som målsättning att mätta miljontals hungriga munnar i världen? Kan ett majoritetsbeslut förverkliga något av målsättningen fred och demokrati i världen?

Denna dag skulle en betydelsefull president komma till Bryssel. Vi passerade gatuavspärrningar, olika länders mediabevakning och såg poliser i mängder. Det fanns patrullerande poliser, ridande poliser och cyklande poliser. Inte undra på att människor respekterar rött ljus här! Dessutom är det dyrt att gå mot rött ljus. Vid ett tillfälle då vi passerade några poliser muntrade vi upp dem med sången "Jag blir så glad när jag ser dig!" och poliserna svarade med leenden.

Det är en ständig rörelse i Bryssel. Vi lade märke till alla tiggare med apatiska barn i famnen och slöa, sovande hundar vid fötterna. Det kändes kluvet att gå förbi dem. Olika miljöer och kulturer påverkar oss och ger oss möjligheter till empati och medmänsklig förståelse för människors olika livsvillkor.

Resten av dagen blev en upptäcktsrunda. Här finns det mycket att se när det gäller kyrkor, museer och sevärdheter och shopping.

På kvällen åt vi en gemensam middag på Chesleon, en känd och omtalad restaurang med många specialiteter som musslor och pommes frites, gratinerade tomater med räkfyllning, löksoppa, pastarätter med mera.

 

 

Lördag 12 mars - Svensktoppmässa i Antwerpen

Svenska kyrkan finns i Belgien, i Antwerpen, i samarbete med den norske Sjömanskirke som också är världens äldsta sjömanskyrka.

Det snabba och bekväma tåget tog oss på cirkaa 40 minuter till Antwerpen. Husen och all bebyggelse flimrade förbi, grönskan tycktes allt intensivare. Vi närmade oss staden med en av de största hamnarna i Europa. Här finns också en hel del sevärdheter. Bland annat Vår fru-katedralen som är den största kyrkan i Belgien. Inne i kyrkan kan man se några av Rubens mästerliga verk. Antwerpen var en diamantstad, och faktum är att fyra av världens 21 diamantbörser ligger i Antwerpen. Allt är inte diamanter även om de glimmar vackert, det är något att tänka på om man skulle ha råd att köpa en äkta diamant.

För oss glimmade den vackra och gamla sjömanskyrkan som vår diamant. Kyrkan var inbjudande och hemlik med bibliotek, myshörnor och TV. När vi kom sändes skidtävlingar med tävlande norrmän som blev livligt påhejade av soffhörnans norska supporters. Det syntes att kyrkan hade många år på nacken och skulle behöva lite uppfräschning. Men det störde inte upplevelsen av en avslappnande och välkomnande atmosfär.

Kören kom i god tid innan Svensktoppmässan kl.17.00. Övningen gick som en dans och akustiken var bra. Vi sjöng från hjärtat för gudstjänstbesökarna, varav de flesta var äldre. 

Profant och sakralt möttes i gudstjänsterna genom sångerna, svensktoppsörhängena, som naturligt införlivades i nattvarden. Musiken och sångtexternas vardagliga ord för Gud  skapade närhet och gemenskap. Orden om tro-hopp-kärlek och Guds önskan att vi alla bör vara rädda om och ta vara på livet inom oss blev en helhetsupplevelse. 

Liza Lundqvist sjöng solo med sin mjuka, behagliga och välljudande röst och i samklang med körens starka stämmor. Vår körledare Rickards lätta fingrar flög fartfyllt över tangenterna. Gitarristen Anders Lundqvist knäppte känslosamt och koncentrerat på strängarna och Ulf Sundqvist rytmiska trummor gav det rätta gungande flytet.

I refrängerna sjöng alla med. Det blev en god stämning och en känsla av att vi har det gott tillsammans. Vid kaffet fick vi en pratstund med en kyrkobesökare som bott 20 år i Antwerpen. Han tyckte att allt han önskade av kyrkan fanns här. Så ofta det ges tillfällen kom han hit.

Människors liv idag innebär ständiga val och prioriteringar. Det gäller såväl kyrkan hemma som utomlands. Sjömanskyrkans besökare blir färre då många äldre går bort. Det finns också ekonomiska aspekter på kyrkors driftskostnader. Man diskuterar om eventuella indragningar av svenska kyrkor på till exempel välbesökta turistorter i Europa. På återresan till Bryssel kunde vi läsa i det trevliga kyrkobladet och lade märke till att på Sjömanskyrkan kan lastbilschaufförer beställa middag plus frukost. Det finns också möjlighet att spela biljard, läsa svenska dagstidningar, böcker och att se på svensk TV.

Att resa är inte bara att uppleva främmande platser. Att resa kan vara spännande, nytt, skrämmande och härligt. Trots det kan man ibland känna att något saknas. Frågor dyker upp: Vad är viktigt för mig? Hur ser min situation ut just nu? Vem kan jag prata med? Här finns svenska kyrkan som en god lyssnare.

 

Söndag 13 mars - Schlagermässa i Bryssel

Gemensam promenad till Svenska kyrkan och kommande Schlagermässa. Vi passerade en stor, vacker park, Jubileumsparken, där många familjer med barn och hundar vistas på söndagseftermiddagarna.

Svenska kyrkan är inrymd i ett vanligt hyreshus. Flaggorna på fasaden (svenska, belgiska och EU- flaggan) talar om att detta hus rymmer mer än hyresgäster. Larsa bor med sin familj i en lägenhet högst upp i Svenska kyrkan. Trogna Spiraläsare kan se hur familjen har det på Avenue de Gaulois 35 i nummer 1 2011. Vi kommer in i församlingssalen kombinerad med ett ljust och rymligt kök. Ikea har ett gott öga till Svenska kyrkan då man bidragit med köksutrustning och möbler.

Värdparet Larsa och Birgitta mötte oss med välkomnande kramar. Skulle det vid kyrkkaffet bli för varmt kunde man öppna altandörren och njuta av vårliga vindar och värmande sol. Utomhusgrillen och grönskan vittnade om härliga mysstunder på altanen. Kyrksalen fanns en trappa upp. Här stod kören under mässan. Inte undra på att man trivs här. Man sitter tätt tillsammans och kommer varandra nära i en öppen och vardaglig gemenskap.

Gudstjänstbesökarna bestod av yngre barnfamiljer och ett fåtal äldre. Det var roligt att återse den familj som även lyssnade på oss i Antwerpen. Genom brödet och vinet kommer Gud oss nära. Det gäller alla även den lilla pojken som försiktigt nuddade vinet med sitt bröd.

Lämplig start var "Waterloo" som vi sjöng enligt de rätta låtskrivarna Stickan och Benny Andersson. Den oförglömliga sången kan också ges en fri tolkning med dessa versrader "Jo, jo vid Waterloo Napoleon fick ge sig. Men, men, sitt öde kan man möta på så många skilda sätt. Det är som jag hörde en sång, jag tror det är kören på gång. Allting känns rätt och det är min tro Waterloo, du är mitt öde min starka sång".

Vid kyrkkaffet såg vi ett känt ansikte. Det var vår trevliga och kunniga guide från EU-parlamentet. Hon, liksom den 2,5 åriga sonen. tyckte att gudstjänsten var kul. Alexandra uppskattade också kyrkans barn och familjeverksamhet med musikstunder.

På kvällen lyssnade vi på Lizas konsert. Hennes musik och texter lämnar ingen oberörd. Det var oerhört vilsamt och skönt att få sitta ner och bara lyssna. Om man blundade så kändes det som om musiken förde Lizas vardagliga, trosvissa och hoppfulla ord till djupet av våra hjärtan. Anders och Ulf var musikaliskt följsamma och förstärkte den intensiva närvaron.

 

Måndag 14 mars - Hemfärd

Vår sista gemensamma dag i Bryssel. Det kändes vemodigt men samtidigt skönt att få komma hem för att i lugn och ro få smälta alla intryck vi fått. Vår kör har ett stort åldersspann och vår styrka är just detta att vi bär på olika livserfarenheter. Vi har genom resan fått lära känna varandra i en främmande miljö med andra språk. Individualism, omsorg och lyhördhet inför varandra var viktigt och vi strävade efter att ingen skulle lämnas utanför.

Johannas röda jacka behövde ingen" follow me" skylt. Hon var hela tiden vårt trygga riktmärke. Våra positiva förväntningar på denna resa hade infriats. Larsa och Birgitta var nöjda och glada över vårt besök och ordnade efter konserten en festlig och glad avslutning.

Vi håller med Lill Lindfors som sjunger "Musik ska byggas utav glädje, av glädje bygger man musik. Musik det får ni ändå medge gör glädjen ännu mera glädjerik".

Vi ropar unisont: Vilken fantastisk resa!

Till sist vill vi rikta ett stort och varmt TACK till dem som hjälpt oss att förverkliga denna drömresa:

• Tegs församlings kyrkoråd
• Resans upphovsman Larsa Rännar
• Vår entusiastiske körledare Rickard Öberg
• "Härliga" Johanna Stenman som planerat resan och tålmodigt svarat på alla våra frågor