Text Ulrika Ljungblahd | 30 maj 2011

I juni är det bråda tider på Umeås kyrkogårdar. 45 000 sommarblommor ska planteras på den tredjedel av gravarna som sköts av kyrkogårdsförvaltningen. Plantorna kommer från Brandts trädgård i Umeå som under tre-fyra dagar levererar blommor till flera kyrkogårdar i Västerbotten. Var och en får lika mycket som de planterar per dag. 

Men ingen får några plantor förrän järnnätterna passerat. Risken för frost infaller i Umeå den 7-9 juni. Och det är ingen myt, menar trädgårdsmästare Lena Brandt; även om många butiker inte tycks bry sig.

- När jag var barn såldes inte en enda sommarplanta förrän den tionde juni. Nu säljs sommarplantor redan till morsdag i maj, säger Lena, som tillsammans med sin far driver trädgården som hennes farfar startade.

 

Planteringen sker för hand

Då låg Brandts blommor på Sandbacka, men nu står de fyra växthusen vid älven på Grubbe. Här odlas krukväxter året om, men under våren dominerar kyrkogårdsväxterna totalt. I februari börjar sådden av silverek, halvhög tagetes och nejlika. I april börjar planteringen av begonia och fuchsia.

När Spira besöker det största växthuset på 1100 kvadratmeter planterar sonen Jonathan de inköpa sticklingarna i större krukor. Så småningom ska här bland annat finnas 11 000 röda begonior och 24 000 blå kantlobelior. Allt arbete sker för hand, Lena är kluven till att införa maskinplantering.

- Jag är orolig att blommorna inte ska bli lika fina. Försäljare söderifrån brukar säga att besöka odlare i Norrland är som att resa tillbaka till 50-60-talet, säger hon och skrattar.

En tid före leveransen till kyrkogårdarna sänks temperaturen för att blommorna ska klara omställningen från växthuset till utemiljön. När växterna planteras ut ska helst inte så särskilt många blommor ha slagit ut.

- Då struntar växten i rötterna utan är fokuserad på fortplantning, att blomma och sätta frö. Begynnande blom och många knoppar är idealet, berättar Lena.

 

Samma sorter som på 50-talet

När alla blommor planterats besöker Lena kyrkogårdarna för att se hur växterna trivs.

- Det kommer hela tiden nya sorter. Jag vill skapa mig en uppfattning om vad som är bra.

Nja, nya sorter är väl en sanning med modifikation. Den allra största delen är varianter på arterna. För i stort sett har sortimentet på sommarblommor stått stilla sedan 1940-talet, enligt en undersökning från SLU. De vanligaste gravblommorna i Sverige är fortfarande isbegonia, silverek och kantlobelia.

Traditionen på kyrkogårdarna är stark och en gravblomma ska leva upp till många krav. Den ska tåla regn, skugga och sol, dessutom vara lättskött och blomma hela sommaren.

95 procent av Sveriges kyrkogårdsförvaltningar är intresserade av att ta in nyheter i sitt sortiment. 33 procent gör det aldrig. 

- De har ju kunder att leverera åt och kan inte chansa hur som helst, säger Elin Dahlgren som gjort studien.

Lena Brandt märker skillnad mellan kyrkogårdarna. I Skellefteå vågar man prova fler nyheter än i Umeå. Anders Åberg, förman på Backens kyrkogård, möter viss tveksamhet mot nya sorter och kulörer från gravinnehavarna. Många förväntar sig stora begonior. Röda.

- Det är ganska skönt att köra på säkra kort, säger han, som själv är väldigt förtjust i de laxrosa begoniorna. Men jag kan tänka mig att variera hur mycket som helst om jag bara vet att det är säkert.

 

Gillar klassisk tagetes

Några nyheter har dock kommit till i Umeå de senaste åren. Lena Brandt har särskilt lobbat för afrikansk marguerit, blåkrage och dahlia.

Hennes egen favorit är en gammal klassiker, tagetes, som ibland beskylls för att vara tråkig och enkel.

- Tagetes får inte den värdighet den förtjänar. Den tål regn och sol och finns i en massa färger. Den är hur fin som helst!

Senast uppdaterad: 9 juni 2011