Text Erika H Magnusson | 9 december 2011

Vilka reflektioner har du med dig från klimatmötet?

- Förhandlingarna har varit mycket svåra i och med att alla 194 länderna har varsin röst, men jag ser heller inget alternativt sätt att arbeta på. Enligt klimatkonventionen ska klimatomställningen ske på  ett rättvist sätt, de länder som haft störst utsläpp historiskt ska betala mest och utvecklingsländerna ska kompenseras för att deras rätt till utveckling ska säkerställas.
Förhoppningen att vi ska kunna förlänga Kyotoavtalet, som löper ut 2012, ser inte ut att bli verklighet och utan avtal försenas arbetet betydligt. När jag lämnade Durban talade inget för att viktiga länder som USA, Kina, Indien, Japan eller Kanada skulle skriva under.

 

Något positivt att berätta?

- Förhandlingarna har kommit en rejäl bit framåt när det gäller att stärka den så kallade Gröna klimatfonden som ska säkerställa kapital för klimatvänlig teknologi-utveckling i låg- och medelinkomstländer.
Sidoarrangemangen om hälsa var betydligt fler än på senaste klimatmötet i Cancun. Jag tror att desto mer människor lär sig och förstår att frågorna också påverkar vår hälsa desto mer intresserade blir de av att ändra egna levnadsvanor.

 

Vad säger du om framtiden?

- Vi måste komma framåt oavsett hur det går i Durban. Politikerna är oerhört centrala men klarar inte det här utan allmänheten som måste bli bättre på att se vad de kan göra i vardagen. Ökar deras medvetenhet sätter det också press på politikerna.

 

Var ni fler från forskningscentret på klimatmötet?

- En kollega från min forskargrupp professor Birgitta Evengård är fortfarande kvar. Hon föreläste och spred information om en samling artiklar från den vetenskapliga tidskriften Global Health Action om klimatförändringar och sårbara grupper i arktiska miljöer.

 

Forskningsgruppen på Umeå Center of Global Health Research som forskar på klimatförändringar och hälsa på universitetet tittar också på infektionssjukdomars förändrade spridningsmönster i tropiska och arktiska/subarktiska länder, som malaria, denguefeber och fästingburna sjukdomar.
Maria Nilsson medverkar i ett projekt om människors hälsa i hetta och följer sockerrörsarbetare i Costa Rica som arbetar oerhört hårt fysiskt och tvingas utsätta sig för stora hälsorisker.
Avdelningen samarbetar även med ett internationellt nätverk (INDEPTH) som samlar demografiska data där de kommer att följa hur klimatförändringarna kan tvinga människor att migrera och påverka dödlighet.