Text Eva Gustafsson | 20 oktober 2010

Kategorier: Recept 

I studentkorridorens kök står skålar och uppläggningsfat med aptitretande och exotisk mat. Ur cd-spelaren strömmar det arabisk musik. 

- Jag förflyttas lite i tanken när jag hör musiken och lagar den här maten, säger Johannes Gebara. Även om jag är född i Sverige så är det i Syrien jag har mina rötter och det är från farmor jag fått mitt matintresse.

Han läser det gastronomiska programmet på universitetet, men ett arbete som kock hade inte riktigt accepterats av släkten för ett tjugotal år sedan. Mat var inget jobb för en karl utan något som kvinnor sysslade med i hemmet.

- Nu är det annorlunda, men fortfarande vill inte farmor betro mig med att fylla en aubergine rätt, säger han med ett brett leende.

Korridor- och studiekamrater börjar titta in till middagen denna måndagskväll. Här är Johannes Hagström och Marco Silva som också går gastronomprogrammet. Marco är från Uruguay, men hans mamma är svensk och därför valde han att läsa här.

- Det är grillat som gäller hos oss, berättar han. Även om vi har gott om frukt och grönsaker. En specialitet är chivitos, en stor biffsmörgås med ägg och ost. Och skinka. Och bacon.

- Och hjärtstillestånd, fyller någon vid bordet i.

Kanske är det en av de två läkarstuderandena, Andreas Öhman och Jonas Öqvist, som glatt tar för sig av både förrätter och kyckling.

De enda besticken är gafflar, men Gebara visar hur brödet kan användas som ett ätredskap om det viks ihop till en liten fyrkant. Även gastronomstuderande Patrik Stenback slår sig ner vid bordet. Han har valt inriktningen  matsal och servering med målet att bli sommelier, vinkännare.

De fyra blivande kockarna delar en genuin kärlek till mat, en kärlek som det inte alltid är så lätt att dela med sig av.

- Min morfar bor på ön Replot utanför Vasa, säger Patrik. Han äter i stort sett bara fisk och potatis med en klick smör till. Det spelar ingen roll vad jag bjuder på för god mat - fisk och potatis ska det vara!

Johannes Hagström tar mer kyckling, övar på det syriska ordet sahtén, som betyder väl bekomme och avslöjar att det är första gången som Johannes Gebara bjuder dem på sitt lands mat. Själv har han matminnen från åren i Kenya, där föräldrarna var missionärer.

Det är dags för efterrätt bestående av mannagryn, socker, sockerlag och lite extra sockerlag till servering. Alla tittar undrande på de blivande doktorerna och frågar om det går att få en sockerchock.

- Syrisk mat är egentlig väldigt nyttig, säger Johannes Gebara när han ställer fram kakan. Jag vet inte vad som hände när de kom till desserterna.

Under tiden har det kommit fler in i köket, alla får sig en tallrik och tar för sig.

- Det går inte att tacka nej till mat i Syrien. Mat är dyrbart, något att tacka Gud för, säger Johannes Gebara.

Senast uppdaterad: 1 november 2010