En oas för att stilla sinnet. Pelle Näsman har suttit flera timmar ensam i kyrkan.
Text Pelle Näsman | 27 augusti 2010
Det är en stor glädje att se hur fint Svenska Kyrkan anpassar
sig, bemöter så många människor som idag ser kyrkan som en vän, oas
där vi kan stilla sinnet, låta stress får rinna ur våra spända
kroppar som ständigt möter tuffa arbetsklimat samt fritid som ofta
är kravfylld.
Jag har suttit många timmar i Stadskyrkan i Umeå, gärna ensam.
Underbart! Allt stannar upp, ibland kan jag fälla en tår när allt
känns så mäktigt.
Att få känna sig liten, uppleva tystnaden, kanske betrakta
takmålningar eller tända ljus, skriva i gästboken eller bara blunda
för att försöka skruva ner energier vi bär på som ibland kan vara
tärande.
De flesta av oss har stor fokus på t ex batterinivån i våra
mobiltelefoner, jätteviktigt! Ofta läggs det mer energi på en sån
sak än att kolla energinivån inom oss själva, hur vi mår,
egentligen.
Många gånger kan det bli för jobbigt att möta oss själva, vårat
inre. Vi kanske känner att gasa på är enklare än att stanna upp,
att låta sig släppa taget för en stund.
Ett fint exempel hur mycket Svenska Kyrkan berikar våra själar är
meditationen som F Parling bedriver med stor värme, fina ord som
blir en liten rubrik för just den kvällen, vägledning att finna
stillhet med meditation i grupp och under tystnad, att i grupp
uppleva hur tyst, mäktig vår underbara, vackra kyrka kan vara, t ex
under meditationen.
Jag är tacksam att kyrkan ser vikten av att erbjuda olika
aktiviteter för olika behov!
Jag uppmanar många människor att använda vår kyrka med öppet
sinne. Att bara vara, det räcker. Att tänka eller säga för
sig själv, - Jag är! Eller - Nu är jag här, just nu, ingen
annanstans.
Tankens kraft är oerhört stark. Med meditation lär vi oss att
använda vår hjärna & själ att släppa taget för en stund.
Egentligen borde läkare ordinera mera "själavårdande aktiviteter"
istället för tunga mediciner som kan ha jobbiga biverkningar.
Tankar hos människor brukar ständigt vilja vandra bakåt eller
framåt men det går att även hitta nuet, det är faktiskt det enda vi
har!
Jag använder ordet "enda" som ett bevis på hur fantastiskt,
kärleksfullt livet kan vara, särskilt när vi stannar upp en stund,
se fåglarna flyga, hur barnen leker i glädje.