Text Erika H Magnusson | 11 februari 2010

Bara några minuter från stadslivet ligger gården där Linda Sandström både bor och har sin arbetsplats.

- Barnen är femte generationen som bor i huset. Min man ägde det när vi träffades, men hyrde ut som gästgiveri. När vi skulle få Thea bestämde vi oss för att flytta in. Jag har aldrig trivts riktigt bra i stan, säger Linda, då hon sätter på tevattnet i köket.

Lugnet här i Anumark och i kyrkorna där hon ofta arbetar, är däremot underbart, tycker Linda Sandström. Familjen hugger veden själva och har djur, för tillfället hönor, katter och kaniner.
- Här kan vi välja att leva med naturens skiftningar på ett helt annat sätt. Vi har det bra. Livet på gården, men också musiken präglar våra liv, säger Linda som ofta lyssnar till klassiskt eller folkmusik, om hon inte lyssnar på barnens spel och sång eller skjutsar dem till musikskolan.

Tufft läsa på annan ort

I kökets ena hörn står en skåpsäng som stått där sedan huset byggdes på 1700-talet.
- Den gav min makes farmors mor till sin son för att han skulle kunna hålla henne varm på ålderns dagar, säger Linda.

En stor intakt bakugn fyller ett av rummets andra hörn.
Även före utbildningen till konservator restaurerade Linda äldre föremål jämte bildlärarjobb. Till slut bara måste hon gå konservatorsutbildningen i Göteborg. Hennes intresse för bevarandefrågor hade växt och rörde sig ständigt i huvudet: Vad ska man bevara? Varför släpper färgen? Hur reagerar träet och färgen med luft, fukt och värme?

Med två barn under tio år och en rörelsehindrad man, var det inte enkelt att studera på annan ort.
- Även i dag slits jag mellan livet hemma och arbetet. Jag bor oftast borta och jobbar långa intensiva dagar eftersom uppdragen sällan är nära Umeå. Sedan är det perioder då vi träffas mer än de flesta familjer.

Hennes man; som har en neurologisk skada, behöver mycket hjälp och assistans.
- Ibland då jag är iväg, längtar jag bara efter att vara nära familjen och ibland här hemma känner jag att jag bara måste ut och göra en kulturgärning. Att ha båda föräldrar hemma är en lyx som inte är självklar, säger Linda Sandström och ser på sin sjuårige son som kommit in i köket och satt sig för att rita.

Ladugården blev ateljé

Ett stenkast från huset har Linda sin inbjudande ateljé, i vad som tidigare var ladugård.

Fascinationen för gamla måleritekniker började på ABFs konstskola.
- Jag hade en kursare som gått för målarmästare Alvar Björkstad, blev intresserad och ville lära mig allt!

 Under några års tid före utbildningen undervisade Linda Sandström sedan i gamla måleritekniker på studieförbund och restaurerade gamla föremål. Uppsatsen på konservatorsutbildningen skrev hon om Yngve Lundström, en målarmästare av den gamla sorten som arbetade någonstans mellan konservering och måleri i början av 1900-talet.

- De hade så mycket kunskap och fick gå den långa vägen, via träning i teckningslära och konstskolor och sedan lärlingsperioder. De kunde allt om färg och material och blandade sina färger själva, i dag är vi så ämnesspecialiserade och vet inte hur saker hänger ihop.

Tre timmar att packa tavla

På ett bord ligger en gigantisk holländsk målning från 1600-talet av en okänd konstnär. Normalt hänger den i Umeå stads församlingsgård men har skadats och ligger nu i press. Det tog tre timmar bara att paketera den för flytten. Skadan är åtgärdad tidigare och Linda fick börja med att avlägsna gammalt lim. Mycket har hänt genom åren, originalmåleriet har retuscherats i omgångar och tar man bort ett skikt vet man inte vad som döljer sig under.

Kanske kan Linda Sandström nästa vecka börja svetsa fast den lilla biten linneduk som ska täppa hålet, också den från en gammal målning.

- Först måste jag tunna ut trådarna, sedan »svetsa« tråd för tråd med hjälp av värme och lim, innan jag förstärker, kittar upp och retuscherar.

Detta liksom många andra moment i Lindas arbete är precisionsjobb. Att det välbehövliga ljuset är knappt på vinterdagarna här uppe är en nackdel. Målningens yta fernissades väl omsorgsfullt vid senaste renoveringen, tycker Linda. Att den reflekterar ljus och dessutom är väldigt mörk gör den svårdokumenterad på bild. På 1600-talet var de experter på att använda mörker och ljus.
- De började måla de mörka och sedan de ljusa partierna och målade flera lager, vilket ger ljusbrytningar med olika skiftningar i slutresultatet.

Grävlingshår ger naturlig yta

Linda Sandström drar ut en låda med verktyg. Här finns både gamla tandborstar och andra redskap som ser ut som något man skulle kunna hitta hos tandläkaren. Hon visar sina käraste penslar i naturborst som hon ärvt efter målarmästare Waldemar Hellgren från Kalix.

- Det är som att jag får vårda hela hans livsgärning. Och jag som tycker så mycket om patina, säger hon, ler och håller upp en.

Många av penslarna har grävlingsborst

- Stråna suger inte in så mycket fukt utan ger fint fördriven och naturlig yta. Naturpenslar blir bara bättre ju mer de används, säger Linda och drar fingrarna genom borsten.

Bland de andra verktygen har hon en ask som hon fått av sin bror, hon öppnar och visar pyttesmå fjädrar från en morkulla.

- De ska jag använda då jag imiterar natursten, säger hon.
_________________________________________________________

Senast jag...

... fick en kram: i går av min systerdotter och min mamma. Kramar min man och mina barn flera gånger om dagen!
... bad: igår
... svor: tyvärr, igår
... inte läste ut boken: de flesta äldre historiska biografier jag påbörjat ligger kvar
... nästan skrev en insändare: en påminnelse till E4:ans konstanta fartdårar och en om missprydande skyltning
... njöt av livet: varje dag med barn och djur är en gåva, livet på landet en sommarkväll med blomdoft ger mig liv och kraft!
... lånade en bok på bibblan: varje vecka lånar vi fyllda tygväskor
... fick en fix idé: att ha tända lyktor i trädgården
... drog täcket över huvudet: önskar jag kunde det, min man ser till att jag kommer upp

Bildtext: Den holländska målningen från 1600-talet hänger vanligtvis i Svenska kyrkans församlingsgård Öst på stan, men har blivit skadad. Nu ligger den i Linda
Sandströms ateljé i Anumark. För att laga den använder hon en liten bit linneduk från en annan gammal målning.

Senast uppdaterad: 29 mars 2010