Text Erika H Magnusson | 22 oktober 2009

På Barn 4 vid Norrlands universitetssjukhus vårdas för tidigt födda och spädbarn med komplikationer. Om ett barn dör är personalen mån om att de närmaste ska få med sig de minnen de kan. Kurator Ingmarie Marklund har kontakt med många av föräldrarna.

- Foton och andra minnen är allt de anhöriga har kvar efteråt. Ibland går det väldigt fort när ett barn föds och dör och det kan kännas overkligt. Det är bra att vid senare tillfälle ha något att gå tillbaka till. Det finns också forskning som visar hur viktiga de här minnena är.

Personalen gör i ordning en enkelsal där de närmaste får ta avsked.
- Vi försöker vara väldigt lyhörda för föräldrarnas behov. De har möjlighet att vara med och klä barnet. Personalen tar mycket kort och ger till föräldrarna på en cd-skiva, säger Ingmarie Marklund.

Ofta klipper personalen en liten hårtofs av barnet och gör avtryck av babyns händer och fötter tillsammans med föräldrarna. Syskon har ibland med gosedjur eller en teckning som de lägger intill barnet på sängen och sedan skickar med i kistan.

Ljusa färger och mjukt ljus
Avsked efter dödsfall ser lite olika ut på olika sjukhusavdelningar.
- Några avdelningar har ett speciellt rum som inte är inrett som sjukhussal, ett välkomnande rum med ljusa färger och mjuk belysning. På andra avdelningarna gör man i ordning en enkelsal, säger sjukhuspräst Göte Hedlund.

Han känner inte till att de som gått bort fotas på andra avdelningar än Barn 4 och på förlossningen.
- Det ska vara om de anhöriga har med sig en kamera eller om personalen har möjlighet att låna ut vid önskemål.

Så småningom transporteras den döde till bisättningen. Där finns också ett andaktsrum/visningsrum för avskedsstunder som används flera gånger i veckan. Till exempel om anhöriga vill se den döde igen, eller då närstående som bor på annan ort och inte haft möjlighet vara med tidigare, vill se och ta avsked.

Göte Hedlund har en känsla av att sjukhuspersonal i dag ger mer utrymme för avskedsstunden och har en större förståelse än tidigare. Man skyndar inte på. Att ringa efter en sjukhuspräst eller diakon vid dödsfall var däremot vanligare förr.

Pipa och keps läggs fram
Karin Hammarberg är verksamhetschef på Axlagården, ett av Sveriges första hospice, dit människor i livets slutskede kommit sedan starten 1992. Där erbjuder man de närmaste att vara med, tvätta och klä på den avlidne de kläder som de tillsammans kommit överens om tidigare.

För avskedsstunden gör man det vackert på rummet, lägger en fin duk på bordet och tänder ljus. Kanske plockar man blommor och ställer fram ett foto om det finns något.
- Är något speciellt kring den här personen, har han till exempel rökt mycket pipa eller använt en speciell keps mycket, lägger man fram eller sätter på personen de sakerna, berättar hon.

Det händer att man tar kort av den som dött men Karin Hammarberg tror att de flesta vill minnas personen som han eller hon var i livet.

Senast uppdaterad: 26 mars 2010