Text Eva Gustafsson | 17 mars 2008

Kategorier:   Recept 

Det börjar vid sextiden på skärtorsdagskvällen. En efter en kommer de till Ersbodakyrkan för att delta i en påskmåltid utöver det vanliga. De första matgästerna blir satta i arbete av diakonerna Sofie Johansson och Åse Lindegren.

- Jag har varit här tidigare år, berättar Berit Edlund, medan hon knyter på sig ett förkläde och sätter igång med brödbaket.

Brödet blir ganska fort klart, eftersom det är osyrat, alltså ojäst. När israelerna fick veta att de skulle fly från slaveriet i Egypten fick de bråttom. Till den sista middagen i fångenskap fanns det inte tid att jäsa brödet.

Vid en stor bänk i köket står en grupp och förbereder olika smårätter till måltiden, men det är inte några spanska tapas direkt. Där finns äppelbitar skalade, delade i små stavar och rullade i kanel.

- De får vara stenarna som slavarna släpade på för att bygga för farao, förklarar Sofie Johansson som organiserar köksarbetet. Allting som vi ska äta symboliserar någonting säger hon och berättar hur pepparroten med sin skarpa smak står för slaveriets smärta.

Persilja delas i små knippen och ska sedan doppas i de skålar med vatten som ställs fram, persiljan smakar lite bittert och vattnet är salt. Det smakar av sorgens tårar, den sorg som drabbade israelerna när Farao gav order om att alla nyfödda pojkar skulle dödas. Några barnmorskor lurade dock Farao och pojken Moses klarade sig undan. Den Moses skulle sedan leda sitt folk ut ur slaveriet.

Mattias Söderholm har fått förtroendet att skära upp lammköttet, som är en av huvudingredienserna denna påskmåltid. Han och gode vännen Anders Wikström, som sköljer sallad, är här för första gången.

- Vi läste en annons i Spira och tyckte att det lät intressant, säger han medan han skär i köttet. Vi vet egentligen ingenting om vad som ska hända så det känns spännande.

Tvättar allas händer

Lammet har sin plats på bordet till minne av den natt Guds dödsängel kom. Ängeln dödade alla förstfödda i Egypten, men gick förbi de dörrar som israelerna smetat ner med lammblod. När till och med Faraos egen son dog gav han slavarna deras frihet.

Medan köksgänget förberett det som ska ätas har en annan grupp under ledning av Åse Lindegren möblerat och dukat inne i själva kyrkorummet.

- Välkomna in, säger Åse och tillsammans med prästen Östen Jansson, tvättar hon allas händer innan det blir dags att slå sig ner vid det dukade bordet.

Så inleds måltiden med att en av konfirmanderna i församlingen ställer frågan om varför denna natt är olik alla andra. Östen, som husfar vid bordet, berättar historien om israelernas slaveri, farao och flykten ut ur Egypten medan det smakas på äppelbitar, persilja och pepparrot.

Senast uppdaterad: 3 maj 2010