Text Helena Andersson | 12 september 2008

Kategorier:   Andlig friskvård 

Spira besöker Grisbackakyrkan, där man ber tidebön varje morgon.

Ingrid Näsholm, lokalvårdare i Grisbackakyrkan, tänder ljusen på altaret i kyrksalen. Hon förbereder för tidebön, som de ber i kyrkan halv nio varje morgon, tisdag till fredag. Någon av de anställda i kyrkan leder bönen varje dag och i dag är det Ingrids tur.

- Det är det senaste året jag börjat leda bönen, och jag tycker att det är roligt.

Prästen Johannes Dencker slår upp dagens bön i Tidebönsboken och förklarar för mig hur växelläsningen av bibeltexterna fungerar. Johannes flyttade till församlingen för ett år sedan och hade tidigare provat på tideböner, men inte bett dem regelbundet.

- Jag tycker det är bra att få en hjälp att be. Det är inte alltid så lätt att veta vad man ska be och hur man ska formulera sig. Då är tidebönen ett stöd, säger han.

Klockan är halv nio. Ingrid inleder bönen:

»Herre, låt oss se din nåd«
»och ge oss din frälsning« svarar vi andra.

Motkraft mot ytlighet
Per Åkerlund är bokförläggare i Skellefteå och har gett ut en bok med tideböner. Han håller med om att det är skönt med färdiga formuleringar som man kan be, hur man än känner sig.

- Psaltarens ord har en förmåga att fånga in det man vill säga. När man hållit på ett tag ryms alla ens privata böner i orden man läser.

Han bad själv en tidebön om dagen under många år och tycker att regelbundenheten gav en stabilitet i hans liv, en bro över svackorna.

- Människor gör inte sånt här i flera tusen år på grund av lag och krav, utan för att de får ut något av det, konstaterar han.

Tidebönen har en lång historia. Traditionen att be på bestämda tider har rötter i judendomen och fortsatte in i kristendomen, framför allt i klostren. I Sverige dog tidebönen ut efter reformationen, men återupplivades i början av 1900-talet. I dag verkar intresset öka. Per tror att det är en motkraft mot ytlighet och trivialisering.

- Försäljningen av tidebönsböcker har ökat ganska ordentligt de senaste 20 åren. Det finns en marknad för sådana böcker i dag, berättar Per Åkerlund.

I Grisbackakyrkans kyrksal sprakar ljusen i tystnaden mellan textläsningarna. Bönen vi ber i dag består av växelläsning ur tre psaltarpsalmer och två texter i Nya testamentet. Under avsnittet med fri bön ber Johannes och Ingrid för kyrkan, dem som arbetar där och dem som bor och arbetar i området runt omkring.

Efter Fader vår och slutbönen blir det en skön tystnad som känns svår att bryta.

Den dagliga bönen i Grisbackakyrkan är öppen för alla, men det är sällan särskilt många utom de anställda hittar hit.

- Vi har diskuterat att byta tid för bönen, eftersom det kommer ganska få. Ibland händer det att man ber ensam. Men det är svårt att hitta en tid som passar alla, säger Johannes.

Senast uppdaterad: 28 januari 2011