Text Erika H Magnusson | 11 september 2008

Stina Dahlgren är nybliven präst och småbarnsmamma. Hon mötte Gud och kyrkan som konfirmand på KFUMs lägergård på Norrbyskär. Nu har hon just börjat arbeta i Tegs församling.

- Jag tycker det är jätteviktigt att uppmärksamma jubileet. Även om de är få, finns det de som fortfarande är tveksamma till att kvinnor är präster. De får svårt vara lojala med kyrkan som organisation och det blir en fråga om trovärdighet, tycker jag. Vi har ett ansvar för våra medlemmar när vi säger att det här står vi för.

- Det är bättre om motståndare uttalar sig klart och tydligt och skapar sin synod, än om de finns kvar utan att vara öppna med sin åsikt. I EFS-sammanhang har man alltid varit för att lekmän får predika. Själv har jag aldrig upplevt mig diskriminerad, säger Margareta Almqvist.

Hon är nummer tio i en syskonskara på tretton barn, själv fyrabarnsmor, sjuksköterska och tidigare missionär i Etiopien.

Trots att Margareta Almqvist som yngre undvek att tala inför folk, ställde hon upp och predikade när familjen bodde i Ångermanland under 70-talet. Snart hoppade hon också in som biträdande predikant på symöten. Hon fick en pastorstjänst i EFS Holmsund 84, och prästvigdes 91 tillsammans med övriga pastorer i EFS.

Kan bli bättre förberedda
- Att arbeta i ett sammanhang där motstånd finns måste vara jättesvårt. Alla behöver känna att de är välkomna. En gång byggde man apartheid för att slavägare inte ville ta nattvard med slavarna, säger Stina Dahlgren som skrivit en uppsats om försoning i Sydafrika.

- Det hade varit bra om vi på pastoralinstitutet, där man går det sista året i prästutbildningen, också fått tala om hur det kan vara att möta motstånd mot kvinnor som är präster och om kvinnofrågor i allmänhet. Vi talade om andra rättvisefrågor, fortsätter hon.

- Idag är de flesta kyrkoråden måna om att präster kan kombinera familjen och arbetet. Men själv våndades jag över att bli präst och ha familj, att ofta arbeta när barnen är lediga och så. Under en praktik samtalade jag och min handledare mycket om det, säger Stina.

- Det har hänt mycket i jämställdhetsfrågorna sedan jag var småbarnsmamma. Jag som också var gift med en präst upplevde att församlingen alltid väntade sig att jag fanns hemma, att han kunde rycka ut på studs, säger Margareta och tillägger att så nog också varit fallet om maken varit till exempel läkare.

Kliver ner från prediksstolen
Stina och Margareta ser att kyrkan och relationen mellan prästen och medlemmarna förändrats parallellt med den ökande andelen av kvinnor i yrket.

- Jag minns min konfirmation i mitten på 40 talet som jobbig. Den ena prästen var som präster då oftast var -sträng och auktoritär. Men det fanns undantag, som den andra mysiga och mulliga konfirmationsprästen. Men idag är det en helt annan dialog med konfirmanderna, säger Margareta.

- Jag tycker det är bra att vi "klivit ner från predikstolen". Vi har kommit närmare och mänskliga erfarenheter har värderats upp, säger Stina.

- Jag är en otraditionell präst, säger Margareta. När vi har allsång i parken har vi spexat och jag har klätt ut mig till gammal tant. För att minska distansen arbetar jag till exempel ofta utan prästkrage. När jag besöker sjukhem har jag färgglada kläder, de äldre uppskattar det eftersom de har dålig syn.

Men kläderna och professionen är också viktig i många situationer, tror både Stina och Margareta. Prästkragen hjälper dem hålla den distans som krävs för att klara av en del svåra situationer.

Lyfter fram kvinnors erfarenheter
- Det är viktigt att vi fortsätter finna kvinnobilder att komplettera de manliga bilderna av Gud med, att också kvinnors erfarenheter lyfts fram. Att se en kvinna i predikstolen kan öppna för kvinnors egen andliga längtan, fortsätter Stina.

Stina och Margareta tycker att kyrkan kan engagera sig mer i samhället för bland annat jämställdhet.

- Mammor och pappor behöver gemensamt tar ansvar för barn och familj, när vi nått dit har vi vunnit jättemycket. Jag tänker också på något som Piteåuppropet. Det startades av en domprost i Piteå, för att stoppa mäns våld mot kvinnor, efter att en kvinna misshandlats till döds, säger Stina.

Senast uppdaterad: 30 mars 2010