Spira

Sjömän hittar hem i hamnen

Filippinare, ukrainare, polacker och ryssar – alla hittar de vägen till Sjömanshemmet i Holmsund. Här finns makarna Marianne och Conny Lexberg redo att hjälpa sina besökare.

Det är en gråregnig dag i hamnen i Holmsund, men på Sjömanshemmet känns det varmt och ombonat. Bland fartygsvimplar och växter från alla jordens hörn tar Marianne och Conny Lexberg emot de sjömän som vill få lite hemkänsla långt hemifrån.

– Det är mest de utländska sjömännen som kommer hit, säger Conny. De svenska är inte på sjön så länge i taget och inte heller så långt hemifrån så de har väl inte samma behov.

Pontus Blomberg, kapten på fartyget Obbola, gick till sjöss som ung och har varit med om många förändringar i arbetet som sjöman.

– Vi var ute betydligt längre än de svenska besättningsmännen är nu och det var svårt med kommunikationerna hem, säger han. Den här båten är som en plåtlåda med uppkoppling till Internet och möjlighet till bankaffärer.

Conny Lexberg ler igenkännande. Efter sina egna 43 år till sjöss känner han väl till det Pontus berättar om ett mer fysiskt tungt jobb, men också om dygnen i hamn som gav möjligheter till upplevelser. Idag är det annorlunda.

– Nu handlar det om timmar när vi lossar och lastar, säger Pontus. Det där med att bli sjöman för att få se sig om i världen gäller inte längre – det hinns inte med på samma sätt som förr.

Själv ska Obbolas kapten snart gå iland för gott. Det ska bli ganska skönt tycker han, efter ett liv till sjöss. Conny däremot längtar ibland tillbaka till livet ombord och extraknäcker någon gång på bogserbåten i hamnen.

– Nog kunde det vara tufft, men det fanns en härlig kamratskap och jag ångrar inte en minut av mitt yrkesval!

Marianne pratar med en filippinsk besättningsman som precis gett henne en orkidé i present. Han hade med sig tre från början, men tullen i Tyskland tog de andra två.

– Vid ett tillfälle fick jag en kaffeplanta, berättar hon och visar stolt upp en stor växt med röda kaffebönor. Jag tycker om blommor och det gör det hemtrevligare i våra lokaler.

Träffades på Sjömanskyrkan

Hon har jobbat på Sjömanshemmet sedan det kom till Holmsund 1969 och Conny slöt till efter att han gått iland som sjöman. Det var så de möttes den gången – hon arbetade på Sjömanskyrkan i Melbourne, Australien och han kom dit på sin båt.

– Vi kallade honom för Bullkungen eftersom han tyckte så mycket om att fika, säger Marianne Lexberg med ett leende. Jag var au pair hos en norsk prästfamilj där och Conny for jorden runt med bilar i lasten.

Sedan blev det Narvik och Antwerpen för Marianne och det var först när hon vikarierade en sommar i Holmsund och Connys båt kom dit som de möttes igen. Resten är historia…

De är båda oroliga att Sjömanshemmet också snart kommer att vara historia. Marianne berättar att de har en svår ekonomisk situation och att det skulle vara svårt att betala marknadsmässiga löner till personal.

– Vi är pensionärer båda två, förklarar Conny. Jag är här på ideell basis och Marianne har fortsatt på halvtid, men vem vill ta vid efter oss?

...............................................................

Fakta Sjömanshemmet

Startades 1929 och låg då inne i Umeå. 1969 flyttades det till Holmsund.

Det är en gren av Svenska kyrkan, men tillhör ingen enskild församling.

Det drivs av en styrelse bestående nio personer.

Sjömanshemmet har i genomsnitt 300 besökare per månad.

Senast uppdaterad: 23 februari 2010

Dela

– Snart ska jag få åka hem till min sons första födelsedag, berättar Richard Besiño glädjestrålande för Marianne Lexberg

Bild: Peter Lindegren

Kapten Pontus Blomberg

Bild: Peter Lindegren

Conny Lexberg framför "plåtlådan"

Bild: Peter Lindegren

Spiras nyhetsbrev

Fyll i din e-postadress och klicka på Prenumerera, så får du vårt nyhetsbrev direkt i din mailbox!