Spira

Kortlivad kyrkogård blev kär sevärdhet

Bland svarta, slipade gravstenar på Tavelsjö gamla kyrkogård, utmärker sig en ljus nationalromantisk sten. Här är Lydia Gutke, skolkyrkans första lärarinna, begravd.

Kyrkogården fick en kort och dramatisk historia när den visade sig ligga på vattensjuk mark.

Tavelsjö gamla kyrkogård ligger på en vacker sluttning ned mot sjön och ser ut att vara placerad lite på måfå mellan kyrkan och den nuvarande affären. Vid sekelskiftet, 1897, fick byn en kyrka och 1910 en kyrkogård. Byborna behövde inte längre resa till Backens kyrka för att fira mässa eller för andra kyrkliga handlingar som begravningar.

I den så kallade skolkyrkan rymdes också byns skola och lärarbostad. Runt Tavelsjö kyrka blev det skolgård och kyrkogården placerades på lite avstånd. Kyrkan kunde lika gärna ha hamnat mer österut, på Liden, där de mer förmögna tavelsjöborna bott sedan 1500-talet. Men när handlingskraftige Johan Sundling och Karl Karlsson skänkte Kläppen, hamnade kyrkan där den nu står.

– Johan Sundlings far »Jan Jansa« i Tväråträsk var häradsdomare och hade fått kungamedalj. Själv gifte sig Johan med en änka från Hjuken som var 22 år äldre än honom. När frun dog gifte Johan om sig med Kajsa Königson från Tavelsjö, berättar Yngve Östberg som liksom sin fru Margareta är lokalhistoriskt intresserad. De två är med och initierar vandringar på gamla kyrkogården. Då kommer bybor och berättar om människor de känner till som begravts här.

Kistor flöt bort

Men med kyrkogården blev det inte som man tänkt sig. Redan vid de första begravningarna visade det sig att marken var vattensjuk, vilket ofta fick den makabra följden att kistor flöt under jordfästningarna.

Kyrkogårdsvaktmästaren som hette Karl Brodin grävde gravarna sent kvällen före begravning och ibland rent av på morgonen samma dag, ändå fick många se sina kära sänkas ner i vattenfyllda gravar.

Tjugo år senare, 1930, invigdes därför den nya kyrkogården, några hundra meter norrut i den torrare skogen. Grindstolparna flyttades dit från den gamla kyrkogården, som därför ger ett första intryck av att vara äldre än den är. Några gravar flyttades också dit.

Antikvarierna Annika Lindberg och Iréne Gustafson gör en inventering av kyrkogårdarna i trakten och har tillbringat åtskilliga timmar på fältet. I höst har de mätt, fotograferat och bedömt varenda kvadratmeter innanför gamla kyrkogårdens sekelskiftesstaket.

Staketet har samma stil som det ursprungliga. I somras målades det med vit linoljefärg.

Samtidigt dokumenterar Kerstin Svensson kyrkogården för hembygdsföreningens räkning. All information om personerna som begravts på kyrkogården ska sammanställas och bli tillgängligt på Internet.

Kulturhistoriskt sett är gamla kyrkogården intressant för att den är så enhetlig och användes under en så avgränsad tid 1910–1927.

– Den är ett fint tidsdokument över den tidens gravskick på landsbygden, säger Annika.

Annika Lindberg och Iréne Gustafson föreslår att kyrkogårdsförvaltningen är restriktiv med förändringar särskilt i delen som nästan är intakt. På ett litet område högre upp mot vägen, omringas nyare gravar av en häck.

– Måbärshäcken får gärna växa sig ännu högre och inrama de gravstenar som inte är typiska för begravningsplatsen, säger Iréne.

Gravstenarna är beställda från kataloger genom kringresande försäljare. De snarlika, svarta, slipade och polerade stenarna är fabrikstillverkade, någon lokal stenslipare tycks inte ha funnits. Utsmyckande ekblad som betyder styrka är återkommande dekorativa motiv.

– Järnkorset, på gravplats nummer ett, måste ha varit riktigt omodernt då det sattes i jorden 1910. Järnkors blev vanliga efter 1850 och de tillhör en kategori gravmonument som enligt Riksantikvarieämbetet ska vårdas, säger Annika Lindberg.

Lärarinnan fick modern sten

En näraliggande hög nationalromantisk sten intill mittgången utmärker sig tvärtom med att vara modern för sin tid. Här vilar Lydia Gutke, skolkyrkans första lärarinna som var inflyttad från Gävle. I graven ligger också en bror och far som gick bort före henne. Hennes far hade varit bokhållare i Gävle men bott i Tavelsjö sedan han blivit änkeman. Man kan gissa att Lydias medelklassbakgrund och influenser utifrån bidrog till valet av gravvård.

När spanska sjukan härjade 1919 köade man för att få sina anhöriga i jorden. Kistorna lär ha stått radade också i Tavelsjö.Det gjorde de även på vintrarna in på 1930-talet. Ofta ställdes de i någon loge i väntan på att tjälen skulle lossna.

– Det berättas om begravningsföljen som kom gående över Tavelsjöns is från Långviken, med kistan på en speciell släde, säger Yngve Östberg. På sommaren kom de med båt.

I dag finns inte skolkyrkan kvar. Den revs för att ge plats åt en ny kyrka på 1960-talet när den och skolan blivit för små.

Senast uppdaterad: 23 februari 2010

Dela

Gamla kyrkogården i Tavelsjö

Bild: Peter Lindegren

Ett omodernt järnkors är extra bevarandevärt

Bild: Peter Lindegren

Skolkyrkans första lärarinnan Lydia Gutkes gravsten

Bild: Peter Lindegren

Spiras nyhetsbrev

Fyll i din e-postadress och klicka på Prenumerera, så får du vårt nyhetsbrev direkt i din mailbox!