Text Helena Andersson | 1 juni 2006

Behandlingsföreståndare Gunilla Berglund hälsar mig välkommen och påpekar att jag inte behöver ta av mig skorna eftersom det är städdag i morgon. På Aaronsgården görs mycket för att tillvaron ska påminna om det verkliga livet, berättar hon. Deltagarna städar själva och det finns planer på att de ska få skriva matlistor, göra budget, handla och laga mat själva i matlagningskurser med husmor Marie Lyxell.

Behandlingshemmet är litet. Vi går förbi sovrummen med sammanlagt sju sängplatser på väg till det lilla biblioteket med blå soffor. Bara tre av sängplatserna är upptagna, eftersom hemmet endast varit igång ett par veckor.

Aaronsgården är uppkallad efter Aaron Antonovsky, som har forskat i hur människor får livet att fungera trots att de drabbas av svårigheter. Han menar att det viktigaste är att koncentrera sig på faktorer som är salutogena, alltså hälsobefrämjande, istället för sådana som orsakar ohälsa.

– Ofta definieras människor utifrån den del av dem som inte fungerar, till exempel som alkoholist eller narkoman. Till slut identifierar man sig själv med den delen och det blir en självuppfyllande profetia. Vi försöker se människors förmågor istället för brister, säger Gunilla Berglund.

Olika mål för varje människa

Öppen gemenskap, som står bakom Aaronsgården, har praktiserat denna människosyn i sin verksamhet i 30 år. Några dagar tidigare pratade jag med ”Lars”, som blivit av med sitt missbruk bland annat med hjälp av Öppen gemenskaps öppenvårdsbehandling. Han bekräftade att mycket handlar om att se de positiva och friska sidorna hos en människa.

– Istället för att säga till mig ”så här många problem har du” sade man ”du har ganska många bra sidor att utveckla”. Det hjälpte mig verkligen. När jag började tänka på de bra sakerna blev de svåra mer greppbara och jag kunde beta av dem, berättade Lars.

Lars har gått från att vara missbrukare till att kunna sköta jobb, förhållande och kontakten med familjen, utan att för den skull vara helnykterist. Och målet med Öppen gemenskaps behandling är inte nödvändigtvis ett och samma för alla människor, säger Gunilla Berglund.

– Varje människa är en unik person, med en egen utgångspunkt. Målet med behandlingen är en förändring, att förflytta sig från ohälsoläget till en förbättrad hälsa, till ett liv som fungerar bättre. För att se förändringen är det viktigt att utgå från var personen startade, menar hon.

Gunilla Berglund är mycket nöjd med att hyra Backens gamla prästgård för verksamheten, och tycker att det är som på landet, men mitt i stan.

– Det här huset känns som en helande och hälsofrämjande miljö, säger hon och nickar mot de vackra spegeldörrarna och de stora fönstren som släpper in mycket ljus.

Gunilla Berglund guidar oss vidare till ett stort rum utan möbler, där dramapedagogen Thomas Karlsson har övningar med deltagarna, bland annat om kroppskontroll, kommunikation och kroppsspråk, och sedan till den ljusa bildverkstaden, där Gunilla Berglund själv har bildterapi.

– När man haft tunga upplevelser kan det vara bra att inte bara prata om dem och intellektualisera över dem, utan att kommunicera dem genom att måla bilder. Bildterapi handlar alltså inte om skolämnet bild, säger hon.

Bra att finnas i stan

Sedan följer ett grupprum, där Maria Johansson erbjuder undervisning i basämnen som svenska, samhällskunskap och ekonomiska frågor, allt för att hjälpa gästerna att få fungerande liv när de lämnar behandlingshemmet. Genom fönstren i grupprummet kan man se lokalbussarna stanna på väg in till stan, flera i timmen. Centrum är inte långt bort, och det tycker Gunilla Berglund är bra.

– Många behandlingshem ligger i små orter, långt från stan. Här får gästerna träna på att hantera livet de ska leva i sedan, med systembolag och allt, säger hon.

Tro är inget krav

Öppen gemenskap säger sig arbeta utifrån en kristen grundsyn och Svenska kyrkan är en av dess huvudmän. Jag frågar Gunilla hur den kristna grunden märks i verksamheten.

– Det handlar om hur vi ser på och bemöter människor. Det är aldrig ett ”vi och dom”-tänkande. Jesus är vår förebild i att möta människor i utanförskap, säger Gunilla Berglund.

Kristen tro är inget krav för behandling. Men tack vare den kristna grunden tror hon det finns en större öppenhet att ta upp existentiella frågor.

– Det finns ett stort behov bland dem som behandlas hos oss att prata om frågor som skuld och skam, och det är viktigt att vi vågar närma oss det ämnet, säger hon.

På vår rundvandring i huset har vi kommit ner i källaren där det ryms en del träningsredskap, en bastu och ett samtalsrum. Motion, mental träning och utevistelse har stor plats i behandlingen, och den verksamheten är Janne Westerlund, behandlingspedagog och tidigare tränare för UFC, ansvarig för. En trappa upp finns ytterligare ett samlingsrum, där Maria Johansson just haft undervisning i gitarr. Notpapper ligger utspridda på bordet.

– Musik främjar hälsa, precis som motion och trädgård. Vi arbetar mycket med att hjälpa deltagarna att hitta meningsfulla fritidssysselsättningar. Det fyller tomrummet som det för med sig att lämna en drog, säger Gunilla Berglund.

Kurser för poliser

I samma rum pratar jag en stund senare med Ali, en av behandlingshemmets gäster, som har funderingar på att ta upp karate igen, som han tränat tidigare. Han har bott på behandlingshemmet en vecka och är nöjd med sin vistelse hittills.

– Personalen är ödmjuk och behandlar oss inte som barn. Vi får eget ansvar, berättar Ali.

Platserna på Aaronsgården fördelas och betalas via kommunens socialtjänst, till vuxna människor som missbrukar alkohol eller narkotika eller som har annan social problematik. Men tanken med Aaronsgården är inte bara att den ska vara ett så kallat ”hem för vård och boende”, utan det ska kombineras med kursverksamhet, riktat till andra som arbetar med människor, till exempel socialarbetare, lärare eller poliser.

Ett område personalen vill arbeta med är trafik och alkohol, ett annat är att ordna utbildningar kring Aarons Antonovskys pedagogik. Enligt Thomas Karlsson, som förutom dramapedagog också är kursgårdsföreståndare, kommer den verksamheten igång senast till hösten.

– En av Öppen gemenskaps målsättningar är att vara opinionsbildare, och genom kurserna vill vi sprida våra metoder och vår människosyn till andra, säger Thomas Karlsson.

Läs mer: www.aaronsgarden.se

Senast uppdaterad: 23 februari 2010