Spira

Cirkus Empati står för mer än cirkuskonster

Spira möter: Helena Idenfors

Helena bor i ett kollektiv på Västerslätt, hon sitter vid köksbordet och äter kräm. Skåpluckorna är borttagna. Porslin och matvaror är staplade om vartannat på hyllorna. Någon håller på att flytta in och någon annan flyttar ut, det är lite rörigt som det ska vara i ett kollektiv. Under våren bodde Helena på Ön i en lånad barack.

– Det har varit läkande att bo där. Den står rätt öde vid älven mitt i naturen. Där finns verkligen ett lugn. Ett av Helenas mål är att skaffa en egen barack. Hon drömmer om att vara med och bilda en barackby eller någon annan form av alternativboende i trakten kring Umeå. Cirkusbilder hänger på väggarna i Helenas rum och jonglörsaker som käglor, ringar och bollar ligger i lådor på golvet.

Människor Helena mött som själva skapar det liv de vill leva, har inspirerat och format hennes livsstil.

Hittar flytet

Hon är en aktiv person och håller för tillfället mycket på med nycirkus och capoeira, som är en brasiliansk kampsport med akrobatik.

Hon har även suttit i styrelsen för Hamnmagasinet, jobbat i ett sex- och samlevnadsprojekt, skött ljud och ljus på konserter, gått folkhögskola i Danmark och Sverige, varit fritidsledare på Galaxen med mera.

– På sista tiden har jag också börjat med musik. Mina musikaliska vänner har tålamod att lära mig. Att spela är ett bra sätt att öva på att känna lugn och samtidigt göra något praktiskt. Så är det också med jonglering och capoeira, du måste vara närvarande för att hitta flytet. Men krävande ideellt engagemang och annat blev för mycket för Helena för två år sedan. Hon blev sjukskriven för depression.

– Folk tror mig knappt när jag berättar. Men tidigare försummade jag mig själv, nu är det äntligen jag själv som är viktigast i mitt liv. Viljan att åstadkomma mycket är fortfarande tydlig. Men Helena har lärt sig mer om hur hon kan leva för att må bra. Idag är hon på väg tillbaka och arbetstränar med att sy på Norrlandsoperans kostymavdelning.

Budskap och cirkuskonster

Cirkus Empati består av en liten kärna på fyra personer. En tjej som går cirkusskola i Köpenhamn är med på sommaren, och så brukar det hoppa in olika personer under en eller ett par föreställningar. ”Kärngruppen” har lärt sig sina cirkusfärdigheter själva. De har aldrig haft någon ledare, men i praktiken har Helena eller Hugo Olsson ofta sammankallat till träningarna. Tillsammans brinner gruppen för att med cirkuskonster, teater, dans, rytmer, levande musik och olika visuella grepp skapa nycirkusföreställningar med budskap. Det har bland annat resulterat i en föreställning för barn om att inte slåss, föreställningar om djurrätt, om utseendefixering, pengafi xering och fred. I sommar uppträdde Cirkus Empati på Hultsfredsfestivalen till levande musik, bland annat sången Ko över Sarek. Cirkus Empati var också med och invigde festivalen Edge som arrangerades av kulturföreningen Daisy på Hamnmagasinet i augusti.

Inget elittänkande

Gruppen kom till för fyra år sedan då utbudet av aktiviteter var litet. Helenas kompisar Rebecka Söderberg och Jenny Sandell skulle börja träna cirkuskonster med några kompisar och undrade om Helena ville haka på.

– Vi ville jobba som ett alternativ till djurcirkus.

Frågor som djurens rätt är viktiga att uppmärksamma tror jag. Jag tycker också det är mer kreativt att starta ett alternativ än att bara jobba mot någonting.

Att gruppen är liten och att föreställningarna har många inslag bidrar till att medlemmarna vill vara bra på fl era saker. Det kan tyckas pretentiöst, men elittänkande är något Helena aktar sig för.

– Det viktiga är att vi har roligt, det är också därför vi vill prova på allt, förklarar hon.

Tränar var för sig

Inslagen av teater som binder samman föreställningarna är något som Helena och de andra i Cirkus Empati vill jobba mer med. Helena höll på med teater ett år på Vågbrytarna och i höst ska hon och Emma Arvidsson, som också är med i Cirkus Empati, gå en dramalinje i Arvika. När Cirkus Empatis medlemmar är utspridda lär det bli färre uppträdanden i vinter, men alla fortsätter träna på respektive håll.

Vill uppvärdera känslor

Namnet Empati passar på fl era sätt. Det är ett gemensamt namn på cirkusgrupper som jobbar med djurrätt i landet och det är dessutom ett ord som Helena har mycket tankar kring.

– Jag är intresserad av känslor kopplat till hur vi mår och läser också mycket om känslomässig intelligens. Jag är övertygadom att samhället skulle vara mer balanserat och bättre om människors mående uppvärderades.

– I skolan lär vi oss massor men inget om det viktigaste i livet, nämligen relationer, där empati är en stor merit, säger hon.

Kristen cirkustjej inspirerar

Helena pratar gärna om tro men kan inte säga att hon är troende. Hon tycker också att det är svårt att ta ställning för eller emot eftersom det går att tro på så olika sätt. Att ifrågasätta är självklart och Helena tycker att det finns för mycket regler och förbud som är svåra att förstå i kristendomen.

På sista tiden har Helena dock lärt känna en kristen cirkustjej som inspirerar henne.

– Hon har gjort mig intresserad att lära mig mer om kristen tro. Främst vill jag nog veta vad i tron som får henne att må bra.

– Men jag vill inte lägga ut min trygghet på något uppe i himlen. Jag tror att varje människa bär sin egen sanning inom sig.

Att Gud finns hos alla. Jag tycker det är viktigt att känna efter vad man själv tycker och hitta styrka i sig själv. Att säga ”jag vill inte av den eller den anledningen”, låter mer trovärdigt än ”min tro förbjuder mig”, säger Helena Idenfors.

Senast uppdaterad: 23 februari 2010

Dela

Helena Idenfors/Cirkus Empati

Bild: Johan Gunséus

Helena Idenfors

Bild: Johan Gunséus

Spiras nyhetsbrev

Fyll i din e-postadress och klicka på Prenumerera, så får du vårt nyhetsbrev direkt i din mailbox!

ANNONS